22 december: Var det julefrid i skyttegravarna?

”Klockan sex blev allt tyst, och det var helt stilla”, skrev en anonym engelsk soldat i tidningen The Times den 1 januari 1915. Han låg vid fronten i Frankrike under första världskriget och beskrev hur striderna mot tyskarna på hans frontavsnitt spontant upphörde drygt en vecka före julafton.

”Vi satt omkring elden hela kvällen, och omkring klockan 23 berättade en infanteriofficer att all strid var avblåst, och att soldater träffades mellan skyttegravarna”, lyder berättelsen. Inget var i förväg avtalet, när soldaterna strax före den första krigsjulen inställde eldgivningen. Det skulle i historien komma att kallas ”Julvapenstilleståndet”.

Tyskar och britter utväxlade gåvor

Soldaten berättar att fienderna möttes i ingenmansland påföljande förmiddag. De tyska soldaterna slog hela tiden ihop klackarna och var ytterst hövliga, men det sades inte så mycket, då man inte behärskade varandras språk.

Till slut klev en tysk, som hade bott några år i USA, fram och fungerade som tolk. Man utbytte cigarrer och små presenter, och en tysk soldat bad en engelsman att skicka hans bild till hans faster i Liverpool.

”De flesta tyskar är muntra och glada människor, och det verkar så dumt att slåss mot dem”, skrev en annan brittisk soldat i samma nummer av tidningen.

Det går inte!

När juldagen tog slut vid midnatt, återupptog man striden, och fronten präglades åter av våld. När man på den brittiska generalstaben fick höra talas om de många spontana vapenvilorna, utfärdade man en rasande order om att fraternisering med fienden var strängt förbjuden.

När sedan frontsoldaterna försökte sig på något liknande julen 1915, lyckades man bara i mycket få fall få julfrid.