Superfästningar togs aldrig i bruk

På 1930-talet anlade fransmännen Maginotlinjen, ett enormt befästnings­system längs gränsen till Tyskland för flera miljarder francs. Men när Hitler anföll körde han bara runt det. En del av forten kan besökas än i dag, andra är numera bl.a. ostlager.

Vi kommer aldrig mer att överraskas av ett anfall från tyskarnas sida. Med den filosofin byggde Frankrike mellan åren 1929 och 1936 ett flera hundra kilometer långt befästningssystem längs gränsen till grannen.­ Det prestigefyllda verket bestod av underjordiska fort i flera etage av betong och stål. Betongforten innehöll kaserner, sjukhus, kök, livsmedelslager, tunnlar och små eldrivna tågvagnar som fraktade soldater och ammunition till kanontorn och skottgluggar.
De franska ingenjörerna byggde 58 stora fästningar längs en sträcka på cirka 30 mil från Luxemburg i norr till Schweiz i söder. Hela anläggningen fick namnet Maginotlinjen. Ett av de största forten heter Hacken­berg. Det ligger vid staden Veckring i Lorraine nära den tyska gränsen. Fästningsverket bestod av 17 bunkrar som var förbundna via en cirka 10 kilometer lång tunnel. Fullt bemannat kunde fortet hysa 1200 soldater som levde så långt som 30 meter under mark­ytan. När hela försvarslinjen var fullt bemannad rymde den 22.000 soldater. Ovanför mark byggde fransmännen­ kanontorn av stål och bunkrar med skottgluggar för kulsprutor och gevär. Kanonerna kunde sänkas för att skyd­das och höjas igen under strid. De störs­ta­ kanonerna hade kapacitet att täcka en front på ungefär 15 kilometer.
I naturen mellan de 58 forten grävde sappörerna djupa diken, anlade pyramidformade betongklossar och drog taggtråd. Tanken var att en tysk anfallstrupp skulle tvingas stanna upp vid hindren och därefter mejas ned från kanontornen och skottgluggarna. Ovan jord skyddades byggnaderna av 3,5 meter tjocka stål- och betongmurar. De underjordiska forten var utrustade med elektricitet, telefonlinjer, rinnande vatten och ammunitionslager så att manskapet kunde hålla ställningarna. Därtill var bunkrarna utrustade med sinnrika lufttrycksapparater. De höll det atmosfäriska trycket något högre i bunkrarna än utanför, vilket skulle förhindra att gas trängde in.
Fransmännen ansåg att Maginotlinjen var ogenomtränglig. Men när Nazityskland invaderade Frankrike i maj 1940, körde de tyska trupperna helt enkelt runt det oerhört kostsamma försvarsverket. De tyska generalerna hade utarbetat en helt ny militär taktik baserad på snabbgående stridsvagnar, lastbilar, motorcyklar och störtbombplan.
Tyskarna anföll först genom det skogklädda bergsområdet Ardennerna­ i Belgien och trängde därefter in i Frankrike norr om Maginotlinjen. Detta­ överrumplade fransmännen som såg Ardennerna som en naturlig barriär. Vägarna där var smala och primitiva och de franska generalerna ansåg att det otillgängliga området var helt olämpligt för ett större angrepp. Den 10 maj 1940 anföll Hitlers styrkor Belgien och ryckte på bara ett par dagar genom Ardennerna in i Frankrike, norr om Maginotlinjen. Här omringade de den ena franska hären efter den andra. Den tyska blixtoffensiven bröt igenom Maginotlinjen – bara ett fåtal strider utspelades vid några bunkrar. I slutet­ av juni 1940 kapitulerade fortens besättning, liksom resten av Frankrike. Vinkällare och ostlager
Fransmännen hade satsat enormt på befästningsverk medan tyskarna i stället hade lagt sina resurser på moderna stridsfordon. Stationära befästningsverk överträffades av motoriserad krigföring i form av stridsvagnar och flygplan. I dag står Maginotlinjens fort som en påminnelse om föråldrade tanke­gångar och bortkastade pengar som i stället kunde ha använts till modern krigsutrustning. Delar av anläggningen har restaurerats och kan besökas. Andra bunkrar är i dag vinkällare, ostlager och champinjonodlingar. Resten står och förfaller.

Bakgrundsmaterial
I listan härnedan kan du se andra av de källor som har använts vid utarbetandet av ovannämnda artikel.

Listan har tillkommit som en service till dem av tidningens läsare som vill dyka djupare ned i det aktuella ämnet på egen hand. 
Vi har inte möjlighet att hjälpa till med ytterligare information. Av principiella skäl kan vi heller inte lämna ut telefonnummer eller adresser till författaren eller de forskare som intervjuats.

Websites:
www.maginot-line.com og www.bunkertours.co.uk/the_maginot_line_metrich.htm