Sonen besegrade sin mor i ett blodigt slag

Portugals öde avgjordes den 24 juni 1128 när två riddararméer stötte samman vid borgen i Guimarães. Den styrka som anfördes av greven Alfonso Henriques stred för landets självständighet. Motståndarna leddes av hans egen mor, Theresa av León.

Hästen kände av sin ryttares nervositet och stampade oroligt när den 19-årige greven Alfonso Henriques av Portugal red fram i spetsen för sin armé. Styrkan hade denna dag, den 24 juni 1128, samlats framför Guimarães-borgen. Alfonso iakttog vaksamt sina fiender uppställda i slagordning på motsatta sidan av fältet São Mamede. Han spanade efter sin mors, Theresa av Leon, fana och upptäckte den intill kungariket Kastiliens röda flagga. Med en rasande rörelse drog Alfonso Henriques sitt svärd som ett tecken för sina män.
Den bittra striden mellan mor och son hade börjat året innan, när Alfonso hade utnämnts till ståthållare i provinsen Portugal. Kung Alfons VII av Kastilien, områdets egentlige härskare, hade i och med detta förbigått Theresa av Leóns krav på positionen eftersom hon ville se Portugal självständigt. Efter det hade kungen av Kastilien fått oväntade problem för nu vägrade även Alfonso att erkänna Kastiliens överhöghet. Kungen svarade i sin tur med att tvinga Theresa av León att gå ut i krig mot sin egen son.
Alfonso lät nu utan ett ord sitt långa, smala svärd falla. Bakom honom vrålade riddare och portugisiska adelsmän, medan de tunga krigshästarnas dundrande hovar satte marken i gungning. Med sänkta lansar och höjda sköldar stötte de två styrkorna samman, och i ett kaos av avhuggna lemmar och sjungande svärd red Alfonsos beslutsamma män omkull de kastilianska riddarna. Överlevande fiender tillfångatogs. Bland dem fanns Theresa av León, som Alfonso Henriques utan att tveka spärrade in i ett kloster. Där fick hon sitta resten av sina dagar.
Borgen Guimarães hade byggts cirka 200 år före denna blodiga dag år 1128 som historikerna kallar "slaget vid São Mamede".
Den nya borgen skulle skydda områdets invånare och det lokala klostret mot de arabiska morernas härjningar söderifrån och vikingarnas attacker från norr. Fästningen blev samtidigt centrum i grevskapet Portugal, som på 1000-talet hörde till de spanska kungarikena, bl.a. Kastilien. Kring borgen växte en stad fram – som också fick namnet Guimarães.
Omkring år 1100 byggde greve Henriques av Portugal ut borgen med sju fyrkantiga stentorn. Alla med ett karaktäristiskt, sågtandat bröst­värn. Snart flyttade han in med sin hustru, Theresa av León, och år 1109 födde hon en liten son i ett av tornets gemak. Pojken fick namnet Alfonso Henriques och 19 år senare, efter segern över sin mor, utropade han sig själv till furste av Portugal i borgens riddarsal. Så småningom fick han titeln "kung av Portugal" och blev det självständiga rikets förste regent.
Från år 1124 och hundra år framåt var Guimarãesborgen kungligt residens och staden blev landets huvudstad. År 1255 flyttade hovet till den nya huvudstaden Lissabon, medan borgen blev en del av norra Portugals försvarsverk. En roll som sakta försvann i takt med utvecklingen av allt kraftigare fältkanoner under de århundraden som följde.
På 1800-talet blev Guimarães-borgen ett beryktat fängelse som inte många fångar kom levande ifrån.
Sedan fick medeltidsborgen förfalla och användes som stenbrott av lokalbefolkningen, samtidigt som portugisiska patrioter kämpade för att bevara byggnaden som de hade döpt till "Portugals vagga". I början av 1900-talet lyckades de, och därefter inleddes ett om­fattande renoveringsarbete.

Bakgrundsmaterial
I listan härnedan kan du se andra av de källor som har använts vid utarbetandet av ovannämnda artikel.

Listan har tillkommit som en service till dem av tidningens läsare som vill dyka djupare ned i det aktuella ämnet på egen hand. 
Vi har inte möjlighet att hjälpa till med ytterligare information. Av principiella skäl kan vi heller inte lämna ut telefonnummer eller adresser till författaren eller de forskare som intervjuats.

Websites:
tinyurl.com/yaxat6h