Här utplånades sultanens elittrupper

År 1826 upplöste sultanen i Konstantinopel sitt elitförband, janitsjarerna. De svarade med att försöka störta sultanen. Under uppgörelsen som följde överrumplades och massakrerades 4.000 janitsjarer på Hippodromen, stadens hästkapplöpningsbana.

"Janitsjarerna kommer att utrotas, eller katter stryka omkring i Istanbuls ruiner", dundrade sultan Mahmud II den 17 juni 1826 från predikstolen i Blå moskén. Två dagar tidigare hade janitsjarerna, sultanens elittrupper, återigen gjort uppror som så många gånger förut under de senaste hundra åren. De hade både mördat och låtit avsätta sultaner och krävt allt högre lön för allt färre plikter. Muhammeds heliga fana, som profeten burit i kampen mot de otrogna, hängde från predikstolen. Det var alla muslimers plikt att samlas till kamp under den heliga fanan när den togs fram ur sultanens skattkammare. Därför föll Mahmud II:s trogna soldater nu på knä inför honom och Muhammeds fana. De väntade bara på hans order.
"Gud är stor", ropade sultanen som anfallssignal. "Gud är stor", svarade åhörarna och strömmade till resterna av Hippodromen, stadens enorma hästkapplöpningsbana som låg precis bakom moskén. Här hade janitsjarerna samlats för att stjäla Muhammeds fana. Om de erövrade den skulle de få kontrollen över staden.
Men innan janitsjarerna blivit klara till angrepp kastade sig de sultantrogna soldaterna över dem. Från resterna av Hippodromens läktare haglade den ena gevärssalvan efter den andra ned över janitsjarerna. Och från Hippodromens kortsidor fläkte fält­kanonernas kulor upp stora hål i janitsjarernas redan glesa led.
När paniken var som värst dundrade sultanens kavalleri in på Hippodromen med höjda sablar, och när mörkret föll låg 4.000 janitsjarer lemlästade kvar på Hippodromens gräs. Här fick de ligga kvar i tre dagar till skräck och varnagel medan likstanken fyllde Istanbuls gator.
Hippodromen byggdes 1.600 år före den blodiga massakern på janitsjarerna. Hästkapplöpningarna här var populära bland stadsborna.
År 330 byggdes Hippodromen ut då kejsar Konstantin gjorde Konstantinopel till det östromerska rikets nya huvudstad. Hippodromen fick överdådiga utsmyckningar av krigsbyten från hela imperiet, bland annat en obelisk från Egypten, en grekisk bronspelare utformad som tre sammanlindade giftormar och en bronsklädd obelisk som hyllade Konstantins stordåd. I mitten stod statyer av gudar, hjältar och romerska kejsare, och längs kanten av banan fanns statyer av berömda kuskar och hästar. Under de följande 700 åren var den ovala arenan Konstantin-opels nöjescentrum.
Kapplöpningarna var så populära att det bildades supporterklubbar kring de bästa lagen. År 532 ledde oroligheter mellan supportrarna på Hippodromen till ett uppror mot kejsaren. Under striderna som följde miste omkring 30.000 människor livet.
År 1204 beseglade kejsaren Hippodromens öde när han förvägrade korsfararna de trupper och de pengar som hans avsatte företrädare hade lovat dem.
Efter nio månaders belägring intog korsfararna Konstantinopel och skonade varken kyrkor, kloster eller Hippodromen. Stora delar av läktarna förstördes och bronsstatyerna skeppades till Väst­europa eller smältes ned. Därefter förföll kapplöpningsbanan tills osmanerna erövrade Konstantinopel år 1453. Osmanerna var inte intresserade av hästtävlingar och nu blev Hippodromen i stället den plats i staden där man firade folkfester och religiösa högtider och där männen möttes och diskuterade politik över ett glas sött te. Den östra läktaren revs och ersattes med butiker under tak. Än i våra dagar kan man köpa te och diverse andra varor här.
Endast platsens avlånga form och mittrabatten med pelare och obelisker vittnar om den tid då hästar och kuskar utkämpade dödliga dueller här.

Bakgrundsmaterial
I listan härnedan kan du se andra av de källor som har använts vid utarbetandet av ovannämnda artikel.

Listan har tillkommit som en service till dem av tidningens läsare som vill dyka djupare ned i det aktuella ämnet på egen hand. 
Vi har inte möjlighet att hjälpa till med ytterligare information. Av principiella skäl kan vi heller inte lämna ut telefonnummer eller adresser till författaren eller de forskare som intervjuats.

Websites:
www.istanbul-istanbul.net