Här stod slaget om Finland

Fästningen Olavinlinna var ointaglig, hävdade svenskarna, som använde den för att försvara landets finska områden. Men år 1714 slog ryssarna en järnring kring borgen och snart härjade svälten bland de svenska soldaterna.

Hela garnisonen andades ut när hästarnas skrik av svält tystnade. Orsaken till tystnaden var dock allt annat än uppmuntrande – hästarna slaktades för att hålla de svenska försvararna av Olavinlinna­borgen vid liv. I flera månader hade en stor rysk styrka belägrat borgen och det hade varit omöjligt att få fram några förnödenheter. Undsättande trupper utifrån var inte att tänka på eftersom den svenska armén vid den här tiden under år 1714 redan var hårt pressad av de krigshandlingar som senare fick namnet Stora nordiska kriget. På sina dagliga inspektionsrundor kunde kommendanten följa hur det gick för både borgen och hans män.
Ett av de annars så respektingivande tornen hade delvis förstörts och på flera ställen var den åtta meter tjocka muren skadad. De få soldater som fortfarande gick upprätt orkade knappt göra honnör. De flesta av fästningens 400 förvarare var halvt galna av svält och skörbjugg.
Kommendanten själv var också medtagen. När han talade kände han hur andedräkten stank av ruttna tänder och inflammerat tandkött. Det stod helt klart att Olavinlinna skulle falla i ryssarnas händer Kommendanten hade att välja på om han skulle rädda sina män eller fortsätta tills de ryska soldaterna klampade in över de dödas kroppar. Han fattade då ett svårt beslut som stred mot hans ära som befälhavare. I slutet av juli 1714 gav han upp Olavin­linna till tsar Peter den stores armé. Borgen – liksom hela Finland – var förlorat.
Olavinlinna hade byggts över 200 år tidigare för att försvara det i övrigt svenskkontrollerade Finland mot det snabbt växande storfurstendömet Moskva. Från första spadtaget 1475 uppstod konflikter kring bygget; moskoviterna ansåg att fästningen byggdes på deras territorium. Byggplatsen och skepp med byggmaterial angreps ett flertal gånger och arbetet utfördes under massiv beskjutning. I spetsen för byggnadsarbetet stod den svenske riksföreståndaren Erik Axelsson Thott. När den starka fästningen stod färdig bara 15 år senare såg den vid första anblicken ut precis som andra stora medeltida fästningar. Men arkitekturen avslöjar att borgen hade byggts efter att kanoner blivit vanliga. De tre tornen, vart och ett 20 meter högt, byggdes runda, så att kanonkulor inte skulle kunna skada dem. Dessutom omgavs borgen av en yttre bastion med kanonställningar, i sin tur omgiven av en djup vallgrav. När Ivan II:s armé attackerade åren 1495-96 lämnade träffarna från tsarens kanonkulor knappast ens märken i borgens tjocka murar. Men ryssarna gav inte upp. Tre gånger försökte de belägra borgen. Alla tre gångerna var det förgäves. Först år 1714 lyckades de isolera borgen så effektivt att kommendanten tvingades ge upp. Redan sju år senare vann Sverige tillbaka fästningen. Ett nytt fredsavtal med Ryssland skrevs under. Nu låg Olavinlinna återigen på svensk mark.
År 1742 föll Olavinlinna dock tillbaka i ryska händer. Trots ett svenskt motangrepp förblev både borgen och Finland under ryskt herravälde tills landet fick sin självständighet 1917. Sedan dess har fästningen restaurerats från grunden. I dag är Olavinlinna en av Finlands största turistattraktioner och här hålls även en årlig operafestival.

Bakgrundsmaterial
I listan härnedan kan du se andra av de källor som har använts vid utarbetandet av ovannämnda artikel.

Listan har tillkommit som en service till dem av tidningens läsare som vill dyka djupare ned i det aktuella ämnet på egen hand. 
Vi har inte möjlighet att hjälpa till med ytterligare information. Av principiella skäl kan vi heller inte lämna ut telefonnummer eller adresser till författaren eller de forskare som intervjuats.

Websites:
http://snor.joensuu.fi/olavinlinna/english_history.htm