Här festade tidnings­kungen med stjärnorna

På 1930-talet var Hearst Castle stället att bli sedd på. Bara Hollywoods absoluta elit bjöds in till tidningsmagnaten William Randolph Hearsts palatsliknande residens. I dag är byggna­den ett museum och nu kan turister uppleva den extravaganta lyx som omgav tidens kändisar.

Med spottande motor landar Hearsts privatplan på slottets landningsbana. Året är 1932 och ut ur planet kliver två av Hollywoods mest firade skådespelerskor, Greta Garbo och Joan Crawford. En vitklädd betjänt leder kvinnorna mot den bil som står och väntar på att få köra dem upp till Hearst Castle. Nu kommer de att passas upp och få koppla av vid slottets enorma pool innan det är dags att inta middagen.
Efter mörkrets inbrott förflyttar sig de båda kvinnorna, som klätt sig i vackra aftonklänningar, från det lyxiga gästhuset upp till slottets huvudbyggnad Casa Grande. Vid ingången till riddarsalen står den man de har kommit för att besöka. I skräddarsydd smoking och med ett brett leende tar William Hearst emot divorna. Inne i slottet, framför riddarsalens äkta renässansgobelänger och snidade träpaneler från medeltiden, står spridda grupper av män i smoking tillsammans med kvinnor i eleganta klänningar, medan servitörerna serverar champagne.
Flitigt återkommande gäster på middagar som denna är bland andra bröderna Marx, skådespelaren Clark Gable, den förmögne filmproducenten Howard Hughes­ och politikern Winston Churchill. Gräddan, inte bara av Hollywood utan av hela världseliten, brukar mötas här. William Hearst klirrar i kristallglaset och bjuder alla att ta plats vid det 20 meter långa antika träbordet. För tidningskungen William Hearst, ägare till 35 dagstidningar och 15 tidskrifter, är detta en vanlig middag. Men för gästerna, som ju ändå har upplevt både ett och annat, är detta en magisk afton.
Hearst Castle, som främst på 1930-talet var skådeplats för den absoluta makt och kultureliten, började byggas år 1919 då tidningsmogulen och mångmiljonären William Hearst ärvde familjens 100.000 hektar stora ranch nära småstaden San Simeon i Kalifornien. Hearst tröttnade snabbt på det anspråkslösa huset på ranchen och ringde därför till stjärn­arkitekten Julia Morgan och sade: "Miss Morgan. Jag skulle gärna vilja bygga några små saker."
Hearsts plan var först att bygga en relativt enkel bungalow men hans huvud var fullt av intryck från ungdomens resor i Europa. Han ville ta chansen och bygga ett hus där alla de stilar som han älskade kunde blandas.
Ett jätteuppbåd av arbetare strömmade in till San Simeon. På ranchens högsta kulle restes huvudbyggnaden Casa Grande. Den försågs med två torn – kopior av dem som prydde en 400 år gammal kyrka i staden Ronda uppe i bergen i södra Spanien.
Ingenting kunde bli för fint eller för dyrt för Hearsts nya praktresidens. Storleken på rummen bestämdes av de konstverk i original som köpts in: romerska golvmosai­ker, renässanstak och barockgobelänger som William Hearst hade införskaffat på sina­ många resor till Europa.
Byggnadsprocessen blev en mardröm för arkitekterna. Hearst ändrade sig hela tiden – eller köpte in nya konstskatter – vilket fick till följd att man var tvungen att bygga om ytterligare en gång. Det skulle gå 28 år innan slottet stod någorlunda klart.
På residensets stora ägor anlade Hearst en 51 hektar stor park med simbassäng och tennisbanor. Dessutom lät han bygga världens största privata djurpark med plats för över 300 exotiska djur.
När slottet äntligen stod helt klart år 1947 hade den 8.368 m2 stora byggnaden 165 rum, en 155 m2 stor inomhuspool, egen biograf samt en vinkällare på 830 m2.
Redan samma år som Hearst Castle stod klart tvingades mediamogulen emellertid att flytta från slottet på grund av sjukdom. Efter hans död år 1951 öppnades Hearst Castle för allmänheten. Sex år senare skänktes residenset till delstaten Kalifornien – och därför kan besökare än i dag uppleva den extraordinära bostaden från insidan.

Bakgrundsmaterial
I listan härnedan kan du se andra av de källor som har använts vid utarbetandet av ovannämnda artikel.

Listan har tillkommit som en service till dem av tidningens läsare som vill dyka djupare ned i det aktuella ämnet på egen hand. 
Vi har inte möjlighet att hjälpa till med ytterligare information. Av principiella skäl kan vi heller inte lämna ut telefonnummer eller adresser till författaren eller de forskare som intervjuats.

Websites:
www.hearstcastle.org