Här började massakern på Paris protestanter

Frankrikes huvudstad var full av protestanter som följt Henrik av Navarra till hans bröllop. Brudens katolska mor, Katarina av Medici, tvingade dock fram en massaker på slottets gäster. Bartolomeinattens blodbad spred sig snabbt från Louvren.

Det började skymma över Paris den 23 auguPelle Stampesti 1572. Kung Karl IX vandrade upphetsat omkring i sina gemak på Louvren och diskuterade den senaste veckans händelser med sin mor, drottning Katarina av Medici. Sex dagar tidigare hade Karls syster gift sig med Henrik som var protestant och kung över det lilla­ nordspanska riket Navarra. Paris katoliker var djupt upprörda över giftermålet som ju dessutom förde Henrik närmare den franska tronen.­ Ingen hade glömt det blodiga franska religions­kriget som rasat mellan landets katoliker och prote­stanter, de så kallade hugenotterna: Ett krig som hade härjat i landet ett par år tidigare. Redan dagen efter bröllopet hade okända gärningsmän försökt lönnmörda den protestantiske ledaren Coligny.
Stämningen i staden började närma sig kokpunkten – parisarna stod inte ut med att deras stad vimlade av protestanter. De protestanter som deltagit i bröllopet krävde å sin sida att Karl IX ingrep mot attentatsmännen. Kungens mor, Katarina av Medici, uppmanade nu ännu en gång kungen att göra processen kort med den sanna religionens fiender, och kungen gav efter: ”Döda dem då! Men så döda dem allihop! Inte en enda får vara i livet för att fördöma mig”, ska han ha utbrustit. Natten till den 24 augusti kastades de protestanter som gästade Louvren ur sina sängar. Med vakternas hillebarder upptryckta i ryggen tvingades de ut framför det kungliga slottet där de skoningslöst höggs ned. Våldsorgien spred sig snabbt från Louvren. Vanliga medborgare tog över det soldaterna påbörjat och gick till attack mot alla protestanter i staden. Under det följande dygnet slogs omkring 2.000 protestanter ihjäl i Paris i det som senare blev känt som Bartolomeinatten.
När den blodiga massakern bröt ut i slottets salar år 1572 hade Louvren redan en lång historia bakom sig. Louvren byggdes ursprungligen som en fästning i slutet av 1100-talet. Paris var redan då Frankrikes viktigaste stad och ofta drabbad av oroligheter. Kungen behövde därför en plats dit han kunde dra sig tillbaka, i säkerhet från sitt eget folk.
Omkring år 1360 flyttade det franska hovet in permanent på Louvren och lämnade det slott man dittills bott i på ön Île de la Cité. Flytten blev startskottet för ständiga ut och ombyggnationer. Ett konungaslott måste ju hänga med i det skiftande modet. Under 1500-talet byggdes medeltidsborgen därför om till ett renässanspalats, och år 1590 revs de sista synliga resterna av borgen. I stället uppfördes den 460 meter långa flygeln Grande Galerie.
Ombyggnationerna fortsatte genom århundradena, även om Ludvig XIV år 1682 flyttade sitt hov till slottet i Versailles, knappt två mil utan­för Paris. Louvren blev i stället centrum för konserter och utställningar – som dock endast adeln och kungafamiljen hade tillgång till. För vanliga medborgare slogs portarna upp först efter att den franska revolutionen hade svept över Frankrike. Den 10 augusti 1793 öppnades Louvren under pompa och ståt som ett av världens första museer. Parisarna strömmade till för att se konst­skatter, bland annat Mona Lisa av Leonardo da Vinci. Verket hade funnits i franska kungars ägo sedan 1600-talet. Några år efter öppnandet förde Napoleons segerrika armé med sig konst från hela Europa. Målningar av Rembrandt, Goya och Botticelli fördes i triumftåg genom Paris gator, tillsammans med både elefanter och lejon. Målningarna hängdes sedan på Louvren. Napoleons brorson fortsatte att utöka samlingarna. I mitten av 1800-talet förvärvades ca 20.000 verk. Han lät hämta hem odödliga dragplåster, bland annat skulpturen Venus från Milo.

Bakgrundsmaterial
I listan härnedan kan du se andra av de källor som har använts vid utarbetandet av ovannämnda artikel.

Listan har tillkommit som en service till dem av tidningens läsare som vill dyka djupare ned i det aktuella ämnet på egen hand. 
Vi har inte möjlighet att hjälpa till med ytterligare information. Av principiella skäl kan vi heller inte lämna ut telefonnummer eller adresser till författaren eller de forskare som intervjuats.

Websites:
http://louvreparis.net/history & www.louvre.fr