Gud skulle hjälpa sitt folk

Vad den unge Jesus tyckte om romarna kan historikerna inte veta. Det finns inga trovärdiga källor kring Jesu liv förrän han är drygt 20 år gammal. På den tiden vimlade det av religiösa rörelser i Palestina och det predikades om stora förändringar.

Enligt judisk tradition skulle Gud alltid hjälpa sitt folk så länge det tydde sig till honom och på så vis knöts motståndet mot romarna tätt samman med religiös väckelse. Hoppet om en ny, stark kung kopplades till de heliga skrifternas profetior om den som skulle ”krossa­ ormens huvud” och ge judarna frihet och välstånd åter.

Överallt i Palestina predikade lekmän på skilda­ sätt om Messias snara återkomst och Guds frälsning. Budskapet lockade och många drogs till de ofta karismatiska personer som gick i spetsen för de religiösa rörelserna. Även Jesus lät sig ryckas med. När han var nästan 30 år gammal anslöt han sig till en man som under namnet Johannes Döparen missionerade på landsbygden i Palestina.

Med vår tids mått mätt var Jesus läromästare och inspirationskälla en extremist. Enligt evangelierna klädde han sig strängt asketiskt ”i kläder av kamelhår med ett läderbälte om livet” och han levde i naturen av ”gräshoppor och vildhonung”. I de predikningar som Johannes höll för Jesus och sina övriga anhängare framstod han som en kompromisslös väckelsepredikant.

Guds rike var nära, predikade Johannes och avfärdade ovärdiga åhörare med att de var ”huggorms­yngel” som kunde komma tillbaka när de ångrat sina synder. Han ställde strikta krav på lojalitet mellan sina anhängare med orden:

”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt” (Lukas 3:11).

Johannes gjorde ingen hemlighet av att det skulle gå illa för dem som inte höll sig till den rätta vägen. ”Förbered er­ för den kommande vreden”, dundrade Johannes, för ”träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden”.

Jesus karriär varade bara i ett år

Enligt evangelierna lät sig Jesus döpas av Johannes. Judar tvättade sig alltid innan de besökte templet men dopet, som en övergång till ett nytt och mer gudfruktigt liv, uppfanns av Johannes som doppade sina anhängare under vattenytan i Jordanfloden.

Snart började Jesus själv predika runtom i ­Galileen. Liksom många andra av sin tids väckelsepredikanter gick han från stad till stad och talade i synagogorna där folk träffades, åt tillsammans och diskuterade.

Forskarna vet inte hur Jesus såg ut eller talade, förutom att hans modersmål var arameiska. Hans starka utstrålning och talang som talare skaffade honom dock snart en liten skara lärjungar som följde honom runt i landet. Enligt Bibeln lämnade lärjungarna sitt tidigare liv, ­familj och yrke för att följa Jesus så snart de träffat honom. Historikerna anser emellertid att Jesus redan hade skaffat sig ett visst rykte när han vid Gennesaretsjön mötte sina första lärjungar: fiskarna Simon Petrus och Andreas som lämnade sina nät för att bli ”människofiskare” tillsammans med Jesus.

Ingen vet exakt hur länge Jesus predikade under denna period men historikerna gissar att det inte­ rörde sig om mer än ett år. Allt tyder nämligen på att rörelsen inte hann bli organiserad. Jesus och hans lärjungar levde för dagen, sov där de fick husrum och åt hos dem som erbjöd dem ett mål mat. Om Jesus vandrat omkring i mer än ett år skulle han ha organiserat sig bättre, hävdar forskarna, som också pekar på att varken han eller lärjungarna – som var enkelt folk – skulle ha kunnat klara sig mycket längre än så utan några inkomster.

Kritiken mot romarna var mild

Kort tid efter Jesu dop anhölls och avrättades Johannes av romarna. Enligt evangelisterna hade Johannes anklagat områdets furste för omoral. Mer troligt är, som historikern Josefus påpekar, att Johannes dödades för att han med sina vassa kommentarer och sin goda retorik utgjorde ett hot mot romarna.

Ockupationsmakten var väl medveten om att religion kunde vara politiskt sprängstoff och Johannes löften om ett gudsrike kunde lätt tolkas som en maning till uppror.

Ingenting tyder på att Jesus gjorde romarna oroliga vid den här tidpunkten. Om så varit fallet kunde de enkelt ha stoppat honom. Jesu budskap var i många avseenden detsamma som Johannes: Guds rike var nära och tiden var kommen att omvända sig och följa Hans bud. Och liksom Johannes hade även Jesus ett starkt socialt budskap: I Guds rike rådde rättvisa och samma principer borde gälla här på jorden. Människan tjänar Gud bäst genom att hjälpa de svagaste i samhället.

Även på andra områden satte sig Jesus emot den rådande samhällsordningen. Enligt Markusevangeliet försökte hans familj få honom ur den religiösa väckelsen då de tyckte att han var ”från sina sinnen” – det vill säga led av en form av psykisk sjukdom – men han avfärdade dem. Han vägrade släppa in dem och kallade i stället lärjungarna för sin sanna familj. Det kan inte ha varit lätt i ett samhälle där det var viktigt att hedra sina föräldrar.

I andra avseenden var Jesus mer avslappnad än de flesta. Han älskade god mat och ett glas vin vid festliga tillfällen – faktiskt i sådan utsträckning att hans motståndare stämplade honom som en omoralisk lebeman. ”Johannes (Döparen, reds anm.) kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: 'Han är besatt.' Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: 'Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.'”, säger Jesus, tydligen trött på att bli jämförd med den asketiske Johannes (Matteus 11:18-19).

I politiska sammanhang tycktes Jesus där­emot nästan ofarlig, även om han på ett underfundigt sätt kritiserade och gjorde narr av ­romarna. Jesus predikningar var till exempel fulla med hänvisningar till skillnaden mellan det jordiska och det himmelska riket, där det jordiska – som för en jude på Jesu tid var synonymt med romarriket – var ont, orättfärdigt och ytligt, medan­ Guds rike var raka motsatsen.

Ett exempel på den indirekta kritiken mot romarna finns i Markusevangeliet där Jesus ska driva ut onda andar ur en man. Enligt berättelsen för Jesus över andarna till en svinhjord som därefter dränker sig i en sjö. När Jesus frågar andarna om deras namn svarar de: ”Legion heter jag, för vi är många.”

Enligt bibelforskaren John Dominic Crossan, som ingående har studerat den historiske Jesus, kan berättelsen tolkas som en anti-romersk liknelse eftersom Legion på den tiden var en tydlig hänsyftning till de romerska legionerna. Utifrån det perspektivet blir historien som slutar med att svinen, som var orena djur, drunknar i sjön – en särdeles vass kommentar till ockupationsmakten, väl inlindad i en tillförlitlig historia om en mirakulös botgöring.

På samma sätt kan man tolka Jesus svar på en fråga huruvida judar bör betala skatt till romarna. ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud”, svarar Jesus. Ett svar som i bästa fall är tvetydigt, för vad kan – med en troendes ögon – tillhöra kejsaren, som inte också tillhör Gud?

• Föregående Sida 2 av 3 Nästa