Konungarnas dal: De tre dynastierna

18:e dynastin [1550–1319 f Kr]: En storhetstid börjar

Omkring år 1550 f Kr börjar guldåldern för Egypten. I mer än hundra år har den norra delen av landet regerats av så kallade hyksos, invandrare från Asien. Nya, starka faraoner lyckas driva ut främlingarna och grundar Nya riket.

Fulla av självförtroende erövrade faraonerna i den 18:e dynastin stora landområden från grannstaterna. En stor del av krigsbytet spen­derade de på att bygga väldiga palats och tempel.

Typiskt för gravarna från 18:e dynastin är att korridoren är vinklad 90 grader.

19:e dynastin [1319–1196 f Kr]: Hettiterna hotar riket

Faraonerna i 19:e dynastin tvingades kämpa hårt för att hålla ihop Egyptens territorier. I slutet av den föregående dynastin led Egypten av religiöst kaos under kättarkungen Akhenaton, och landets ärkefiende hetti­terna utnyttjade oron för att skaffa sig ökat inflytande i bland annat Syrien och ­Palestina.

Kungarna i den nya dynastin, i synnerhet Sethos I och Ramses II, ägnade nästan all sin tid på slagfälten åt att kuva de forna vasallstaterna.

19:e dynastins gravar kännetecknas av att korridoren inte går i vinkel utan i stället ”hoppar” ett snäpp åt sidan.

20:e dynastin [1196–1070 f Kr]: Nya riket faller samman

Den 20:e dynastin markerade början till slutet för Nya riket. Egypten angreps utifrån, och hungersnöd och interna oroligheter plågade landet, samtidigt som korrupta tjänstemän roffade åt sig.

Faraonernas makt minskade och under dynastins siste farao – Ramses XI – tog överste­prästerna i Thebe makten i södra Egypten, medan faraos guvernör erövrade norra Egypten. Följden blev att Nya riket föll samman.

Gravarna under 20:e dynastin kännetecknades av att korridoren – till skillnad från de två föregående dynastiernas – var rak.