Hur långt kom vikingarna?

Från och med plundringen av klostret på Lindisfarne år 793 och de följande 200 åren syntes vikingarnas skepp längs alla Europas kuster. Ibland kom de som handelsmän – ibland för att plundra.

En stor flotta seglade år 859 söderut från Seine i Frankrike och vidare genom Gibraltar sund. Vikingarna härjade längs kusten i våra dagars Marocko och besegrade en muslimsk styrka, innan de fortsatte längre in över Medelhavet. Flottan övervintrade på floden Rhône, och år 860 plundrades de italienska städerna Pisa och Luna. Sedan vände nordborna tillbaka – men fler expeditioner följde i deras kölvatten.

Vikingarna blev kejsarens legosoldater

Rysslands floder var under lång tid färd­leder för handelsmän och krigare från Skan­dinavien på väg söderut. År 860 härjade en vikingaflotta i området kring Konstantin­opel – huvudstaden i det öst­romerska riket. Nordborna imponerade, och kejsaren Basileios II grundade ett ­garde med så kallade ”väringar”– legosoldater från Skandinavien.

Den första bosättningen på Grönland tillskrivs Erik Röde sent på 900-talet. Arkeologiska fynd här har daterats till 986. Enligt sagorna seglade hans barn vidare västerut och upptäckte okända områden – bland annat Vinland.

Rester av en vikingabosättning från om­­kring år 1000 har grävts ut på Newfoundlands nordspets. På den amerikanska östkusten har arkeologer även funnit runinskrifter och skandinaviska mynt.

Norrut

År 874 bosatte sig de första nordborna på Island. Vikingar slog sig även ned på Grönland år 986.

Österut

Via de ryska floderna kom vikingarna till såväl Svarta som Kaspiska havet.

Söderut

År 859 hemsöktes Medel­havet av vikingar som bland annat plundrade städerna Pisa och Luna i Italien.

Västerut

Vikingar kom till New­foundland omkring år 1000 och kan även ha utforskat Nord­amerikas östkust.