Är de kungliga verkligen blåblodiga?

De spanska kungarna var de första som hade ”blått blod” i ådrorna. Uttrycket ”sangre azul” användes om spanjorer, som sade sig härstamma från visigoterna, de germaner som erövrade den iberiska halvön på 400-talet.

De spanska kungligheterna var ljushylta, och det faktum att deras ”blå blod” kunde skönjas under huden var ett tecken på upphöjdhet. Deras fiender morerna, som i hundratals år ockuperat stora delar av Spanien, hade mörkare hy. Inför stora slag höll de spanska kungligheterna och adelsmännen därför upp svärds­armen i luften, så att de blå ådrorna framträdde.

Myten om blått blod växte sig starkare under medeltiden, eftersom de adliga, till skillnad från bönderna, inte arbetade på fälten och därför inte blev solbrända. Under den bleka huden kunde man tydligt se de blå ådrorna. Den blå färgen kommer sig i övrigt av att fettet i underhuden filtrerar bort allt annat ljus än det blå, så att bara detta ljus kan tränga in till venen och sedan reflekteras ut igen.