Föregående Sida 10 av 10

Brinnande hönsfjädrar kvävde fienden

För att tränga in i staden kunde belägrarna gräva tunnlar in under fiendens fästningsverk. Som motdrag grävde försvararna en ny tunnel, under angriparnas. Därifrån vek de av upp mot angreppstunneln, tände ett giftigt bål och lät röken sköta resten.

Av Esben Sylvest

Rök var ett billigt, effektivt och utbrett vapen mot belägrare, som försökte gräva sig in under stadsmuren. Försvararna tände helt enkelt ett bål och lät röken dra in i fiendens tunnlar.

Taktiken användes bland annat mot romarna av invånarna i den upproriska grekiska staden Ambricia år 189 e Kr. Stadsborna tände eld på hönsfjädrar – som är kända för att utveckla en extremt obehaglig rök. De hostande romarna kom snabbt ut ur tunnlarna.

Nästan 300 år tidigare, år 74 f Kr, drog den romerske generalen Lucullus på härjningståg genom Mesopotamien och belägrade flera städer omkring Svarta havet. Även här utspelades en del av striderna under jord, där försvararna dock tog till andra metoder: De släppte loss björnar och bisvärmar i de underjordiska romerska gångarna.

Effektivitet: 4 av 5

Sida 1: Antikens värsta vapen

Sida 2: Kalkdamm användes som tårgas

Sida 3: Befäst stad besegrades med växtgift

Sida 4: Mongolerna anföll med pestsmittade lik

Sida 5: Kartagerna överöste fienden med giftormar

Sida 6: Kamphundar stred i frontlinjen

Sida 7: Spanjorer använde brinnande oxar

Sida 8: Skorpioner drev romarna på flykten

Sida 9: Giftig honung hejdade legionerna

Sida 10: Brinnande hönsfjädrar kvävde fienden