Kon-Tiki möter sin första storm

Så snart Kon-Tiki är ensam på havet binder männen fast provianten i hytten. Det är nästan vindstilla, och de kan röra sig obehindrat på däcket och i den låga hytten. De har massor av proviant med sig: 200 kokosnötter, potatis, frukt, rötter, konserver och fältransoner från den amerikanska armén. Tvåhundrafemtio liter vatten i bamburör hänger under flotten, där det kan hålla sig friskt.

Även vad besättningen beträffar har Heyerdahl planerat noga. Han har känt fyra av de fem männen i besättningen i många år. Knut Haugland och Torstein Raaby är experter på att hantera flottens radiosändare, ett hjälpmedel som Heyerdahl motvilligt gått med på att ta med sig. De var Heyerdahls kamrater i den norska motståndsrörelsen under andra världskriget. De båda, styrmannen Erik Hesselberg och ingenjören Herman Watzinger är handplockade av Heyerdahl. Svensken Bengt Danielsson har anmält sig som frivillig. Han studerar indiansk kultur och har lärt känna Heyerdahl i Peru.

Med en kopp ångande het choklad och färska kokosnötter njuter de sex männen av den första solnedgången på Kon-Tiki. Allt andas frid under den första dagen på havet.

Nästa dag blåser det upp. Vinden fyller de stora seglen, och vågorna blir högre för varje minut. Tre män sliter med att vrida seglet, så att vinden ska komma in rakt akterifrån, samtidigt som de tre övriga arbetar med den stora styråran i aktern. Männen håller andan, när den första stora vågen kommer emot dem. Det rycker till i flotten när den lägger sig lite på högkant och nästan klättrar upp på vågen. Med en skakning glider den ned i vågdalen i väntan på nästa sjö. Det är som om de befinner sig i en jättelik berg och dal-bana.

Plötsligt kommer två vågor i snabb följd. Vattnet vräker ned över flotten, och männen famlar omkring sig efter något att hålla fast i. Det kalla vattnet slår mot ansikte och kropp, men vågen rullar bort lika snabbt som den kommit. Det vatten som hamnat på däck rinner ned mellan stockarna. Heyerdahl och hans män ser lättade på varandra. Flotten fungerar som den ska.

Så länge stormen rasar måste männen turas om att hålla styråran på nätterna, men arbetet är så hårt att de bara orkar sitta där en timme i taget. När de blir avlösta kryper de in i kojen, blöta, frusna och dödströtta. De binder ett rep kring benet så att avlösaren kan dra i det, när det är dags för vaktombyte.

Fisken flyger upp på däck

Efter tre dygns oväder vaknar männen till en klar dag. Havet brusar fortfarande kring dem, men vågorna är inte lika höga, och både himmel och hav får ett vänligt utseende i solskenet. Efter 60 timmar i vrålande storm glider Kon-Tiki nu lugnt fram över Stilla havet.

Var och en i besättningen har sina fasta arbetsuppgifter. De turas om att laga mat och väcka de andra med nystekt fisk. Därefter finns det tid för ett snabbt dopp i havet, innan männen tar itu med sina sysslor. Danielsson är utsedd till ”steward” och ansvarar för provianten och de dagliga ransonerna. Watzinger är teknisk chef. Han ansvarar för alla meteorologiska och hydrografiska observationer och har fullt upp med sina mätningar hela dagen. Ibland är han uppe i masten, ibland dyker han ned under flotten för att läsa av sina instrument. Varje natt sänder Raaby och Haugland i etern ut radiorapporter om expeditionens framfart. På dagen kämpar de med att hålla tekniken vid liv i den fuktiga hytten och se till att antennen har rätt läge i flottens mast.

Hesselberg lagar segel, splitsar rep och ritar skisser av sina reskamrater eller av alla de ovanliga fisksorter han ser. Heyerdahl har fullt upp med att föra loggbok, skriva rapporter och ­filma. De turas om att vara rorsman, och alla hjälps åt att fiska. Det brukar vara en lätt och rolig uppgift, för fisken serverar sig ofta själv: varje natt landar mängder med flygfisk på däcket.

Männen fångar även de hajar som kretsar nära flotten, både för att äta dem och för att de utgör ett ständigt hot. Ibland kan männen fånga hajarna genom att ta tag i stjärtfenan och slänga upp dem på däck. Sedan gäller det bara att hålla sig undan för de vassa tänderna, tills hajen är död.

• Föregående Sida 2 av 4 Nästa