Nero blev kejsare som tonåring och styrde enväldigt, tills han tog sitt liv.

© Musei Capitolini

Sex skäl till att Nero var en bra kejsare

Den romerske historikern Tacitus beskrev kejser Nero som en fördärvad och blodtörstig härskare, som tyranniserade Roms befolkning. Alla kejsarens goda gärningar förträngdes.

26 juni 2017 av Trine Roslev

1. Rom blev en kulturstad

Nero såg till att romarna kunde roa sig med annat än de traditionella, blodiga gladiatorstriderna. 

Han lät till exempel bygga amfiteatrar för hästkapplöpningar och friidrott. Dessutom införde han år 60 en grekiskt inspirerad festival, då romarna kunde njuta av bland annat musik och poesi.

Tusentals romare fyllde Circus Maximus för att se hästkapplöpningar.

© Bridgeman

2. Kejsaren var de fattigas försvarare

Nero företrädde flera gånger de ­fattiga. Till exempel åtgärdade han Roms korrupta tullare, som enligt kejsaren skinnade de fattiga på skatt. 

Nero krävde att alla avgifter på köp av varor och tjänster skulle avskaffas, men han fick kompromissa med senaten och acceptera att avgifterna endast halverades. 

Nero var dock långtifrån nöjd och lät även gripa och åtala flera ­ämbetsmän för korruption.

3. Nero släckte Roms brand

Enligt vissa ­romerska källor stod Nero bakom den stora brand som år 64 förstörde Rom. Moderna historiker har dock så gott som frikänt kejsaren. 

Nero beskylldes bland annat för att ha anlagt elden för att göra plats för ett nytt palats, men kejsaren var bortrest under dagen och gjorde senare stora insatser för att släcka elden. 

Dessutom ­utbröt branden mer än en kilometer från den plats där palatset senare byggdes – troligen i en verkstad.

Branden härjade i sex dagar, och endast fyra av Roms fjorton stadsdelar undgick lågorna.

© Musée d'art Moderne André Malraux

4. Alla hyllade fredsmäklaren

Omkring år 60 låg den romerska lydstaten Armenien flera gånger i krig med Roms stora fiende i öster: Parthien. 

Neros generaler förespråkade ett angrepp på partherna, men kejsaren vägrade. I stället förhandlade Nero fram ett fredsavtal, som gjorde honom väldigt populär i både Roms östra provinser och i Parthien. 

Bland annat hyllade filosofen Apollonios från Tyana kejsaren för att ha säkrat freden med ”visdom och måttlighet”.

5. Slavarna fick bättre villkor

Så gott som allt praktiskt arbete i Rom utfördes av slavar, som ofta levde under hårda villkor utan några rättigheter alls. 

När Nero tog över kejsarmakten blev tillvaron en smula lättare för de romerska slavarna. 

Den nye kejsaren gav bland annat alla slavar tillåtelse att framföra klagomål mot sina ägare och därmed även rätten att kunna stämma dem. 

När senaten senare godkände en lag som föreskrev att alla slavar i ett hushåll skulle straffas för en enskild slavs brott, drev Nero igenom att lagen inte skulle gälla frigivna slavar.

6. Mordet på mamman var ”självförsvar”

En av orsakerna till Neros dåliga rykte är att han lät mörda sin egen mor Agrippina. Hon hade sett till att sonen fick kejsartiteln genom att gifta sig med kejsar Claudius och övertala honom att adoptera Nero. 

Snart avled både Claudius och alla rivaler till titeln under mystiska omständigheter, som ofta tillskrivs Agrippina. 

Tonårskejsaren Nero var i praktiken mammans marionett, tills han började göra uppror. Då ville Agrippina avsätta den trotsige sonen.

Två gånger försökte mamman genomföra en kupp och lierade sig med bland annat Neros stora rival Rubellius Plautus. 

Hotet och sveket gjorde Nero så rasande att han arran­gerade mordet på sin egen mor för att behålla sin makt.

Källorna är oeniga om hur Agrippina dödades, men hon blev förmodligen förgiftad.

© Bridgeman

Kanske är du intresserad av...