Kanske var den personliga hygienen trots allt inte så bra i Romarriket.

Romarna åts upp av inälvsmaskar och parasiter

Bandmask, piskmask, vägglöss och loppor tillhörde vardagen i Romarriket, där ökat fokus på personlig hygien och avfallshantering bara förvärrade sakernas tillstånd.

25 januari 2016 av Jakob Priess

Renligt rykte krackelerar

Akvedukter med rent vatten, offentliga badinrättningar, toaletter med spolning, kloaksystem och organiserad avfallshantering i städerna. Romarna hyllas som de första med att införa avsevärda förbättringar inom renlighet och hygien.

Men nu visar en ny stor analys av arkeologiska data att folk i Romarriket plågades otäcka, oinbjudna gäster i och på kroppen.

Det är Cambridge Universitys tidskrift, Parasitology, som har publicerat de överraskande resultaten baserade på Dr. Piers Mitchells studie av fynd i flera olika utgrävningar. Och resultaten är entydiga.

Utgrävningar avslöjar maskangrepp

De flesta inälvsmaskar innehåller höga halter av ämnet kitin i sitt yttre skelett, och kitin bryts ned mycket långsamt över tusentals år.

Det har gett en mycket precis bild av spridningen av dessa fripassagerare. På samtliga platser fanns det en överrepresentation av spolmask, piskmask, bandmask och ringorm, samt bevis på vid spridning av både löss och loppor.

Analysresultaten visar faktiskt att romarna släpade runt på parasiter, inälvsmask, löss och loppor i långt högre grad än människor under till exempel järnåldern och den europeiska medeltiden, då man inte brydde sig särksilt mycket om hygienen. Och orsaken är paradoxalt nog romarnas ökade fokus på renlighet och avfallshantering.

Från kloaken till kålåkern

Uppseendeväckande fynd i hundratals utgrävningar på tio olika utgrävningsplatser som tidigare tillhörde Romarriket visar alltså en stor mängd rundmask och piskmask.

Både rundmask och piskmask sprids genom mänsklig avföring – speciellt när det kommer i kontakt med livsmedel. Det får Dr. Mitchell att konstatera att främst romarnas introduktion av avfallshantering i städerna var den direkta orsaken till den stora spridningen av dessa maskar.

När stadsbornas avfall kördes ut ur städerna spreds det helt naturligt på åkrarna som effektiv gödning. Det gav större skördar på åkrarna och därmed mer mat till riket, men det här tillvägagångssättet var samtidigt en perfekt spridningsmekanism för maskarna.

Badinrättningar var paradis för parasiter

Forskningen från Cambridge University och talrika fynd av bland annat luskammar med lusägg visar samtidigt att de annars så högt skattade offentliga badanstalterna på romartiden faktiskt var fulla med löss, loppor, flatlöss och vägglöss.

Badvattnet gjorde människorna renare, men eftersom det knappast byttes ut flera gånger om dagen var det också en perfekt smittokälla och såg till att löss och loppor kunde spridas blixtsnabbt.

Kanske är du intresserad av...