Gardessoldater ­hittade Claudius bakom ett draperi efter att hans brorson kejsaren Caligula mördats.

© Bridgeman/IBL

Claudius – dåren som räddade Rom

Han föraktades av sin familj på grund av sina handikapp. Ingen i Rom förväntade sig att han skulle överta tronen. Trots att Claudius ­visade sig vara en duglig kejsare ­ansågs han vara styrd av sina kvinnor och slavar.

17 maj 2017 av Allan Klynne / Allt om Historia

Den 24 januari 41 e Kr hade romarna fått nog. Kejsar Caligula, som ansågs vara komplett galen, mördades av en grupp sammansvurna officerare efter en teaterföreställning. Även hans hustru och tvååriga dotter klubbades ihjäl.

Men attentatsmännen saknade en genomtänkt plan för vad som skulle hända sedan. I den allmänna förvirringen fick en soldat ur gardet syn på ett par fötter som stack fram under ett draperi. Han slet undan tyget och drog fram en skräckslagen man – Caligulas 50-årige farbror Claudius.

Utropades till kejsare

Soldaterna tog med honom till kasernen där han utropades till ny kejsare, efter att ha lovat alla soldater i gardet en enorm löneförhöjning.

Att den stammande och haltande enstöringen Claudius på detta sätt skulle ”snubbla” fram till den högsta makten i romarriket var det ingen, inte ens han själv, som hade kunnat ana från början.

ROSETTASTENEN AVSLÖJADE HIEROGLYFERNA

Claudius, eller Tiberius Claudius Nero Germanicus som han egentligen hette, föddes år 10 f Kr i nuvarande Lyon i Frankrike. Hans pappa Drusus var i färd med att försöka erövra Germanien, men skulle stupa året därpå.

Redan tidigt märkte man att det var något fel på pojken; han dreglade, haltade, hade talsvårigheter och ryckte med huvudet. Mamma Antonia sade rent ut att han var ”ett missfoster till människa som naturen ej fullbordat, utan bara påbörjat”. 

Claudius var romersk kejsare mellan år 41 och 54 e Kr. Statyn står i Vatikanmuseet i Rom.

© Interfoto/IBL

Flitig historiker

Kejsar Augustus och hans hustru Livia oroade sig för att pojken skulle dra löje över kejsardömet, som fortfarande var en ifrågasatt statsform i Rom.

Fastän Claudius var sonson till Livia och barnbarnsbarn till Augustus beslöt man att gömma undan honom och se till att han aldrig fick någon militär eller politisk träning. Det blev hans räddning i maktstriderna som följde. Claudius må ha varit handikappad-, men han var inte utvecklingsstörd. Eftersom han ställts utanför politiken kunde han ägna sig åt akademiska studier.

Han skrev flera historieverk, bland annat om etruskerna och om Roms gamla fiende Karthago. Inga av hans skrifter är dock bevarade.

HUR UPPSTOD MYTEN OM FARAOS FÖRBANNELSE?

Claudius befann sig hela tiden i kejsarfamiljens utkant: vid banketterna ”glömde” man att ställa fram en soffa åt honom, och när han somnat efter maten roade sig gästerna med att bombardera honom med dadlar och oliver.

Under tiden såg Augustus efterträdare Tiberius (14–37 e Kr) till att röja undan alla konkurrenter om makten. Claudius militärt framgångsrike och folkligt omtyckte bror Germanicus förgiftades under mystiska omständigheter. Men så vände vinden.

När Caligula (37–41 e Kr) ärvde tronen vid blott 24 års ålder behövde han sin gamle farbror som stöd. Claudius blev konsul och fick inblick i förvaltningen.

År 43 e Kr invaderades Britannien av romerska trupper.

© Bridgeman/IBL

Invaderade Britannien

Under det första dygnet efter mordet på Caligula hade senaten sammanträtt i hopp om att kunna avskaffa kejsardömet och återinföra republikanskt styrelseskick. Utan militärt stöd var det inget annat än en önskedröm och pretoriangardet hade redan valt en ny kejsare.

Claudius hade visserligen köpt soldaternas lojalitet men stod ändå inför en svår uppgift. Caligula hade sölat ner kejsarvärdigheten genom grymheter och utsvävningar, och dessförinnan hade Tiberius tillbringat tio år på ön Capri i självvald exil.

SÅ BLEV BIRGITTA DEN HELIGA

Hur skulle en kejsare agera i ett imperium vars ledarskikt egentligen önskade republik? För att vinna den för romarna så viktiga krigaräran beslöt Claudius att erövra Britannien.

Invasionen rullade igång 43 e Kr. Kejsaren besökte själv ön, tillsammans med elefanter och allt, och återvände sedan till Rom där han höll det första triumftåget på flera decennier. År 47 firade staden Rom dessutom sitt 800-årsjubileum under pompa och ståt med påkostade gladiatorspel.

Som kejsare lät Claudius bygga flera akvedukter och andra byggnader. Här Porta Maggiore i Rom.

© Bridgeman/IBL

Gjorde slavar till ministrar

Claudius största insats gällde dock nybyggen. Rom fick två nya akvedukter, och hamnen i Ostia vid Tiberns mynning byggdes ut, så att skeppen från Medelhavets alla hörn kunde löpa in bakom skyddande pirar och ett högt fyrtorn. I centrala Italien dränerades en sjö genom en underjordisk tunnel för att ge ny åkermark.

Även ”utrikespolitiskt” genomfördes flera reformer: Lydkungadömena i Noricum (Österrike) och Thrakien (Bulgarien) annekterades och blev fullvärdiga romerska provinser.

VARFÖR LUTAR TORNET I PISA?

Men allt detta krävde en välsmord och absolut lojal organisation. Romarriket hade inget som motsvarade nutida länders departement eller politiska handläggare. Claudius satte istället sina frigivna slavar på viktiga poster som ”finansminister” och ”statssekreterare”.

Detta gjorde överklassen i senaten rasande. Nu spreds illvilliga rykten, som gick ut på att ”idioten” Claudius var helt i händerna på sina frigivna slavar, och sina många fruar.

Sedan han blivit kejsare lät Nero döda sin styvbror Britannicus.

© Mary Evans/IBL

Mördades av frun

Claudius hade flera barn från olika äktenskap. Man kan tycka att Claudius borde ha värnat om sin enda överlevande son, Britannicus, men istället lät han sig påverkas av sin sista hustru Agrippinas prat om vikten av släktband – kejsar Augustus var hennes mormorsfar. Claudius adopterade därför Agrippinas son Nero från ett tidigare äktenskap.

Följden blev katastrofal: Agrippina fick anledning att mörda Claudius, och som ny kejsare lät den 16-årige Nero omgående döda sin 13-årige styvbror Britannicus.

HITLERJUGEND – FOSTRADE TILL NAZISTER

Politiskt sett ledde arrangemanget paradoxalt nog till stabilitet. Successionen hölls inom Augustus familj och arméerna höll sig lugna – kejsardömet fortlevde som statsform.

Det var först när Nero som den siste ättlingen till Augustus dog 68 e Kr som ett inbördeskrig bröt ut på allvar. Men då var det ingen av de inblandade som ville ha republik, utan alla konkurrerade om kejsartiteln. 

Kanske är du intresserad av...