Spanska erövrare går iland och kuvar de ursprungliga folken. Först utplånar de ­aztekernas Tenochtitlan, sedan intar de inkariket, och 1541 erövrar spanjorerna de sista mayastäderna.

© Shutterstock

Maya, inka och azteker: Så skiljer du dem åt

Tre stora kulturer härskade i Syd- och Mesoamerika före spanjorernas intåg på 1500-talet. Kända och ökända blev de för sina avancerade kalendersystem och brutala människooffer, men de klädde även ut sig som jaguarer, byggde pyramider och åt popcorn.

31 augusti 2017 av Benjamin Thomas Christensen

Var bodde de?

Maya slog sig ned på Yucatánhalvön, inkaindianerna byggde upp ett imperium i ­Sydamerika, och aztekerna höll till i dagens centrala Mexiko.

På kartan visar vi rikena, när de var som störst

Vad uppfann de?

Alla tre kulturerna var relativt högtstående samhällen, som före eller samtidigt med resten av världen gjorde stora uppfinningar.

Både maya och aztekerna hade avancerade kalendersystem, som överträffade euro­péernas.

Aztekerna använde två kalendrar. De hade en vanlig kalender, som delade in året i 365 dagar fördelade på 18 månader med 20 dagar – de fem resterande dagarna ansågs ge otur.

De hade även en religiös kalender på 260 dagar fördelade på 20 månader.

Alla tre civilisa­tionerna gjorde stora upptäckter inom hälsovård och hygien. I synnerhet maya var långt framme inom sjukvård.

De sydde ihop sår med människohår och gjorde tand-, ben- och armproteser. 

Under operationer använde de lokala ­växter som bedövning, och dessa kunde även användas som narkotika under religiösa ­ceremonier.

När det kom till medicinska uppfinningar gick inkafolket i mayas fotspår och var experter på avancerade hjärnoperationer, som patienterna oftast överlevde.

Aztekerna uppfann troligen tuggummit i form av kåda från chicozapoteträdet. De använde det för att rengöra sina tänder.

På aztekernas solkalender syns bilder av månadens 20 dagar. Till exempel började en ny månad alltid med krokodildagen.

© Latinamericanstudies.org, Kausachunperu.com & Shutterstock

Smarta påfund

Inka

Postväsen – löpare bar varor och information mellan poststationer placerade längs rikets omfattande vägnät.

Frystorkad mat – i Andernas kyla kunde inka frystorka ­potatis under tyg på natten och därefter trampa ut vätskan ur dem på morgonen. På så sätt höll potatisarna längre.

Hjärnoperationer – kraniefynd avslöjar att inkafolkets ­läkare var i stånd att lätta på tryck i hjärnan och kanske till och med avlägsna tumörer och främmande kroppar med relativt stor framgång. 

Aztekerna

Varm choklad – aztekerna var förtjusta i kakaobönor och utvann kakao, som blandat med vatten användes i religiösa ceremonier.

Tuggummi – gummi gjort av kåda från specifika träd tuggades som ett slags tandborstning.

Popcorn – aztekerna åt stora mängder popcorn, som de tillagade över eldar. Popcorn ­offrades även till gudarna. 

Maya

Ett gemensamt lagsystem – mayafolket hade ett rätts­system med domare, som lade vikt vid rättvisa.

Siffran 0 – forskare hävdar att maya använde siffran noll i sina uträkningar. De hade kommit fram till uppfinningen oberoende av indierna, som brukar få äran för den. (Läs mer om siffran noll på sidorna 46–49).

Vulkaniserat gummi – flera hundra år innan Charles Good­year uppfann det vulkaniserade gummi vi i dag använder tillämpade ­maya­folket en liknande teknik.

Maya hade ett fullständigt ­skriftspråk och skrev böcker. 

© Latinamericanstudies.org, Kausachunperu.com & Shutterstock

Hur såg de ut?

Maya: Dekorerade sina tänder

Mayaindianerna var extremt måna om sitt utseende och gick drastiskt tillväga för att försköna sig.

Till exempel krävde modet att de filade till tänderna och försåg dem med dyrbara stenar som pynt. De lyckades göra det utan att skada tandens inre nerv (pulpan).

Spädbarns mjuka huvuden sattes i press mellan träplattor för att pannan skulle bli plattare.

Lätt skelande ögon var också populära, så föräldrar lät föremål dingla i snören framför ansiktet på små barn för att de skulle bli skelögda.

Bland adliga var örnnäsan ett ideal, så de använde lera för att ändra formen på barnens näsor.

Både rika och fattiga maya tyckte om att använda smycken, men de fattiga hade inte råd med jade och guld.

I stället gjorde ­bönder och hantverkare smycken av kvistar, ben och målad lera.

För både män och kvinnor var det skamligt att ha kort hår, och ett vanligt straff för mindre förseelser var att klippas korthårig. 

Inka: Ponchon var uniform

Rika och fattiga inkaindianer bar i stort sett samma slags klädsel.

Kvinnorna bar långa klänningar, medan männen oftast var iförda en lång, ärmlös tunika. Som ytterplagg bar både män och kvinnor mantlar eller ponchor.

Klasskillnaden uttrycktes genom kvaliteten och dekorationerna på tyget, och de rika bar smycken av guld. ­Kungen bar sina plagg en enda gång, och efter det brändes de. 

Aztekerna: Hade modepolis

Hårda straff väntade den som klädde sig över sin status.

Liksom hos inkafolket skiljde aztekerna rika från fattiga på kvaliteten på de kläder de bar.

Adliga var ofta klädda i bomull, medan de fattigas kläder var gjorda av grövre tyger.

Ofta bar adeln ­dessutom färgade plagg – ju färggladare desto högre position. 

Det samma gällde för smycken. Antalet, storleken och antalet fina detaljer speglade bärarens sociala tillhörighet.

Flera välbevarade mayakranier har filade tänder och smyckestenar.

© AKG-images, Historia de la Odontologia & Shutterstock

Vad byggde de?

Maya

Chichén Itzá: Den välbevarade staden var en av mayas största och var hemvist inte enbart för mayafolket utan även för ditresta och handlare från andra riken, som satte sin prägel på staden.

Centralt i Chichén Itzá låg den stora tempelpyramid som var helgad åt guden Kukulkán. Den byggdes omkring år 800 efter Kristus.

Runt pyramiden bestod Chichén Itzá av ett fem kvadratkilometer stort område med tempel, offentliga byggnader, bollplaner med mera, och runt detta område låg privata hem och mindre bebyggelser.

I staden har arkeologerna hittat tretton bollplaner, varav den största är 96,5 x 30 meter.

Aztekerna

Templo Mayor: Det enorma, nästa 100 gånger 80 meter stora och 60 meter höga dubbeltemplet i Tenochtitlan var huvudsätet i aztekernas religion.

Där offrade de människor till krigsguden Huitzilopochtli och regnguden Tlaloc.

Offren fördes uppför de 114 trappstegen på byggnadens framsida och fick hjärtat utskuret.

De döda kropparna sparkades nedför trapporna. Varje år offrades upp till 700 personer.

Inkafolket

Machu Picchu: Högt uppe i Anderna byggde inkafolket en stad åt kungen, hans hov och högt uppsatta personer.

Staden övergavs redan före inkarikets fall, men låg så isolerat att den hittades igen först flera hundra år ­senare.

Machu Picchu var byggd på branta sluttningar på konstgjorda terrasser, som såg till att byggnaderna inte störtade ned i avgrunden.

Alla de stenblock som behövdes för att anlägga staden och dess praktfulla soltempel fick fraktas med lamadjur nästan 2500 meter uppför smala stigar.

”El Castillo” betraktas som ett av världens sju nya underverk. Inkastaden Machu Picchu är också ett av världens sju nya underverk. 

© Bridgeman & Shutterstock

Hur var samhället uppbyggt?

Inka

Sedan fortsatte systemet med kungen som den högste ­ansvarige. Han regerade över alla rikets familjer:

  1. En ”chunca camayok” hade ansvar för 10 familjer.
  2. ”Pachaca camayokken” var chef för tio chunca och därmed för 100 familjer.
  3. ”Huaranga camayokken” höll uppsikt över 1000 familjer.

Aztekerna

Aztekerna hade en kung, men imperiet var inte enat under en gemensam regering.

Riket hade utvidgats mycket på kort tid, och lättaste sättet att regera det på var genom att låta erövrade grannriken styra sig själva som lydstater och bara driva in skatter från dem och kräva att de bidrog med soldater i krigstid. 

Systemet funge­ra­de så länge staterna inte ingick allianser med varandra. Skatten bestod av ­exempelvis kakaobönor och sällsynta fjädrar. 

Maya

Till skillnad från inkariket och aztekerna var mayakulturen inte enad under en gemensam kung.

I stället hade riket många, mer eller mindre självständiga städer med varsin kung.

Emellanåt hände det att en enskild stad blev så mäktig att dess kung dominerade de andra och kunde styra dem.

Under kungarna var mayariket indelat i ett antal sociala nivåer av religiösa funktionärer, köpmän, bönder och slavar.

Hur såg krigstaktiken ut?

Gemensamt för inkafolket, aztekerna och maya var att de ­saknade kavalleri. 

De hade inga hästar och angrep därför alltid fienden till fots. Dessutom var de fullständigt beroende av sin befälhavare. Om han stupade flydde resten av krigarna.

Det utnyttjade spanjorerna, som med hjälp av sitt kavalleri målmedvetet siktade på fiendens befälhavare.

I synnerhet aztekerna ansträngde sig för att inte döda fienden utan endast besegra honom och ta soldaterna till fånga.

Anledningen var att krigsfångarna senare kunde användas som slavar eller som offergåvor till gudarna.

● Ett angrepp inleddes med skurar av pilar, spjut och stenar. Det gällde för aztekerna såväl som för inka- och mayafolken.

● En tredjedel av armén anföll fiendens front, en tredjedel försökte kringgå en flank, medan den sista tredjedelen hölls i reserv.

● De angrep helst i våtområden, skogar och annan terräng som var ogynnsam for spanjorernas hästar.

Aztekernas elitstyrkor ­klädde sig i jaguarpäls. En platt träklubba med obsi­dian (vulkaniskt glas) var ett av aztekernas favoritvapen.

© hossocan.seesaa.net & The Ancient Web

Vad trodde de på?

Aztekerna, inka- och mayafolken hade ­religioner med gudar knutna till naturfenomen som regn och eld.

De trodde att kungar och gudar kunde samtala med varandra, och inka ansåg att deras kung härstammade direkt från gudarna.

De trodde även att de fick stöd från avlidna förfäder, som de därför inte nödvändigtvis begravde.

Till exempel bar de gärna med en död, balsamerad inkakung i fält, när inkaarmén drog ut i krig.

Maya och aztekerna trodde däremot på ett liv efter döden i en särskild värld för de döda.

För aztekernas vidkommande var denna värld indelad i olika riken. Stupade en man i strid hamnade han i den särskilt prestigefyllda världen för döda soldater.

Samma värld tog emot kvinnor som dog i barnsäng, eftersom de också ansågs ha mist livet på ärans fält.

Alla tre byggde stora tempel åt sina gudar och offrade både människor och djur.

I synnerhet aztekerna var ökända för sina människooffer, då präster skar hjärtat ur levande offer, flådde av huden och bar den som ett plagg.

Fick de slut på offer arrangerade de ett ”blomsterkrig”, då krigare frivilligt kämpade mot varandra, och ­förlorarna gavs åt de högre makterna. 

Eldgudens offer brändes levande, medan vattenguden älskade tårarna från små barn som skulle dö.

Även inkafolket offrade barn och lät mumifiera dem. När en inka­kung dog fick han slavar med sig i graven. 

De viktigaste gudarna

Aztekerna

Huitzilopochtli – solens och krigets gud. Han var herre över både segrar och nederlag, och många människor dog på offerstenen för att säkra hans gunst.

Quetzalcoatl – gud för vind, kunskap och kreativitet. Avbildades som en befjädrad orm och var den ende som hade ett runt tempel.

Tlaloc – gud för regn och ­vatten, fruktbarhet och lantbruk. Gav liv åt grödor, men hade även makt att mana fram förödande åskväder och översvämningar.

Maya

Itzamna – gud för eld, himlen, dag och natt. Skapade jorden, kalendern och skriftspråket.

Kukulkán – sändebud mellan kungen och gudarna. Han var en fjäderklädd ormgud, som påminde mycket om aztekernas Quetzalcoatl.

Chaac – åskans och regnets gud. Hade en yxa som han använde för att hugga hål på molnen, så att stormar och åska kom fram.

Inka

Inti – solens god och förfader till den mänskliga inkakungen. Han var gift med månguden, Mama Quilla.

Mama Quilla – gud för månen och äktenskap och kvinnors försvarare. Inkafolket trodde att månförmörkelser berodde på att Mama Quilla attackerades av ett djur.

Pachamama – gud för jorden, fruktbarhet, kärlek, lantbruk och skördar. Kunde orsaka jordskalv om hon blev arg.

Aztekerna använde ­knivar som denna för att skära ut offrens hjärtan.

© British museum & Shutterstock

Hur uppfostrades barnen?

Inka

Skolan var huvudsakligen för pojkar från rika familjer, men en flicka kunde från att hon var tio år ha turen att bli en ”aclla”, även kallad solens jungfru.

I fyra år fick hon och andra utvalda flickor lära sig att väva, brygga öl och utföra religiösa ritualer.

Resten av livet levde hon i kloster, om hon inte blev bortgift som belöning till män som hade tjänat kungen väl.

Aclla-karriärens höjdpunkt nådde endast de allra duktigaste, som valdes ut som offer åt gudarna under religiösa ceremonier.

Aztekerna

Hårda krav ställdes på barnen. Redan från att de var små förväntades de hjälpa till med hushållssysslorna.

Samtidigt gick de i skolan, som var gratis och avsedd för både pojkar och flickor.

Vanliga människors söner utbildades till krigare eller lantbrukare, och så fick de välja ett hantverk.

Överklassens söner blev präster eller så utbildades de inom administrationen av det stora riket.

Flickorna fick lära sig matlagning, vävning och sång, så att de kunde bli goda hustrur.

Olydiga barn kunde från elva års ålder bestraffas genom att till exempel bindas och tvingas att sova på marken, bli ­stuckna med taggar eller tvingas att andas in röken från brinnande chili. 

Maya

Mayafolket hade inga skolor, men präster stod för upplärningen av överklassens och adelns barn.

Icke-adliga mayabarn fick nöja sig med att lära sig av sina föräldrar, och det förväntades att flickorna skulle sköta hemmet, och pojkarna skulle ta faderns yrke.

En krukmakares son kunde därför inte hoppas på att få en karriär som snickare.

Hur såg arbetsfördelningen ut?

Alla tre folken hade traditionella uppdelningar mellan könen.

Kvinnorna skötte huset och hade ansvar för tvättning och matlagning, medan männen skötte ­åkrarna och stod till furstarnas förfogande, när offentliga byggnader skulle ­uppföras eller krig utkämpas.

Bland både aztekerna och maya var det vanligt att pojkar uppfostrades som flickor, om en familj fick många söner.

Den fjärde sonen kläddes därför som en flicka och levde hela sitt liv med att utföra traditionellt kvinnliga uppgifter.

Han kunde även doneras till ett tempel, där han vid högtiderna hade ceremoniellt sex med manliga präster.

Både kvinnor och män som kände sig tvingade in i kvinnorollen hade möjlighet att göra karriär.

Aztekernas kvinnor kunde till ­exempel inneha betydande administrativa positioner i regeringen, bedriva handel eller bli prästinnor i templen. De fick emellertid inte vara krigare. 

Pojkar kunde ­uppfostras som flickor, om ­familjen hade många söner.

© Image Select

Tokig i gamla civilisationer?

Få VÄRLDENS HISTORIA i brevlådan. Läs om våra fina erbjudanden

Vilka andra kulturer fanns det?

Inka, azteker och maya är de mest berömda folkslagen i Syd- och Mesoamerika innan spanjorerna anländer. Före eller samtidigt levde dock cirka 350 andra folk. Såsom:

Teotihuacán:

Staden Teotihuacán var i århundraden en stor maktfaktor, tills den av okända anledningar övergavs på 600-talet. Både maya och ­aztekerna lät sig inspireras av den stora ­solpyramiden i Teotihuacán.

Olmekerna:

Amerikas första kända civilisation var ­olmekerna, som försvann kring 700-talet före ­Kristus. Delar av deras kultur levde vidare hos maya, som till exempel var inspirerade av olmekernas skriftspråk och bollspel.

Nasca:

I Anderna bodde nascafolket, som är känt för nascalinjerna. Mellan 300 före Kristus och 800 efter Kristus skapade nascafolket de gigantiska bilderna av djur och människor.

Läs mer om inka, maya och azteker

  • Elizabeth Baquedano: Aztec, Inca & Maya, DK Publishing, 1993 
  • Michael E. Smith: The Aztecs, Blackwell Publishing, 2003

Kanske är du intresserad av...