Antikens greker begravda sina döda med ett mynt i munnen, så att de skulle kunna betala färjkarlen Charon.

Trodde antikens greker på ett liv efter döden?

I antikens Grekland kunde de döda se fram emot nästa liv i Hades ... Om de efterlevande kom ihåg att lämna ett mynt till färjekarlen.

14 augusti 2017 av Pernille Mogensen

Antikens greker var övertygade om att avlidna personers själar skulle söka sig till det underjordiska dödsriket Hades. 

Där härskade ­underjordens gud med samma namn.

Livet efter döden avgjordes av gärningar på jorden

På 800-talet före Kristus betraktade grekerna tillvaron i Hades som en grå, tråkig skuggvärld, men den uppfattningen förändrades med tiden.

Knappt 400 år senare var dödsriket mycket mer komplext, och de dödas till­varo bestämdes av bland annat deras gärningar i jordelivet, och om deras anhöriga kom ihåg dem.

Glöm inte myntet till färjekarlen

Gemensamt för grekerna var föreställningen om hur de döda nådde Hades.

Vid dödsrikets ingång låg floden Styx, som man var tvungen att korsa.

Färjkarlen Charon hjälpte till med det, men ­endast om den avlidne kunde betala.

Hade den döde inga mynt fick han eller hon vandra på flodens strand i evighet.

Få VÄRLDENS HISTORIA i brevlådan

Vill du prenumerera på Världens Historia? Läs om våra fina erbjudanden

Kanske är du intresserad av...