Etruskerna älskade fysisk aktivitet och erotik, vilket avspeglades i deras konst.

© Scala

Etruskiska kvinnor var antikens feminister

De drack män under bordet, tittade på nakna boxare och behöll sitt efternamn. Enligt upprörda grekiska historieskrivare hade de etruskiska kvinnorna lika mycket frihet som män.

8 mars 2017 av Alexandra Nilsson

 ”De etruskiska kvinnorna har sex med olika män. Ingen vet vem som är far till deras barn. De älskar sin kropp och ägnar sig mycket åt sport – ibland tillsammans med män. 

De skäms inte för att visa sig nakna. De ligger till bords med vilka män som helst, skålar med vem som helst och kan dricka alla under bordet.” 

Ungefär så beskrivs de etruskiska kvinnorna på 300-talet före Kristus av den grekiske historikern Theopompos.

Etrurien, som huvudsakligen bestod av det vi i dag kallar Toscana, låg i ett ständigt omstritt område precis norr om det starka och aggressiva Rom. 

Trots en gemensam kulturell identitet lyckades de etruskiska stadsstaterna inte hålla ihop mot romarna utan blev till sist uppslukade – en efter en.

När Etrurien införlivades med romarriket dog det etruskiska språket långsamt ut och även den rika etruskiska litteraturen gick förlorad. 

Därför var det endast segerherrarna som skrev historien, och eftersom både romare och greker hade utkämpat blodiga krig mot etruskerna var beskrivningarna naturligtvis inte särskilt positiva. 

Kvinnor tittade på nakna atleter

Bara det att etruskiska kvinnor deltog i festmiddagar väckte grekernas avsky. I Grekland skulle kvinnor helst hålla sig inom husets fyra väggar, eller åtminstone­ ha följeslagare med sig om de absolut måste ge sig ut. 

De enda kvinnor som deltog i fester i Grekland var prostituerade – så kallade hetärer – som hade beställts dit för att underhålla och ha sex med männen.

I Grekland betraktades äktenskapet som en plikt; famil­jen måste ha arvingar. En grekisk man skulle inte kunna föreställa sig att en fest kunde bli lyckad om han skulle gå dit i sällskap av sin hustru. 

Och dessutom skulle kvinnor absolut inte umgås med främmande män, inte ens i sitt eget hem. Om det kom gäster fick kvinnorna gå in i ett annat rum.

Under festmiddagar i Etrurien deltog kvinnor och män på lika villkor. Tillställningarna hölls i stora utsmyckade tält och den fest­­liga stämningen byggdes upp med tjocka dynor och vackra vävda tapeter. 

Man skulle­ ligga hela kvällen och njuta av gott vin och den ena maträtten efter den andra. Män och kvinnor låg till bords tillsammans. 

Kvinnorna hade på sig sina finaste klänningar och smycken och de drack samma drycker som männen. Under middagen blev de underhållna med musik och kvinnor som dansade.   

De etruskiska kvinnorna var enligt grekiska och romerska författare mycket noga med sitt utseende för att kunna förföra män på löpande band.

© The Art Archive

De etruskiska kvinnorna besökte självklart också kapplöpningar, boxningsmatcher och andra idrottstävlingar.­ 

De manliga atleterna var oftast spritt språngande nakna men det betraktades inte som något hinder.

Men etruskiska kvinnor var inte bara åskådare. De spelade en mycket aktiv roll i samhället och kunde till exempel driva egna företag.

I religiösa och rituella sammanhang spelade kvinnorna en särskilt stor roll. De ansvarade för begravningar och bröllops­förberedelser. Flera gudomar hade dessutom kvinnliga präster.

Många etruskiska kvinnor var väl­utbildade och det var vanligt att de kunde läsa och skriva. 

Arkeologiska fynd visar­ att kvinnorna ofta skrev sina namn eller dedikationer på vävtyngder, trådspolar och annat som de värderade högt. Just det att väva var viktigt och prestigefyllt i kvinnornas vardag.

Även furstinnor, med gott om slavinnor som kunde utföra arbetet, satt själva vid vävstolen. Tyger och alster som vävts av en respekterad kvinna var en statussymbol.

Bevarade gravinskriptioner visar att en gift kvinna kunde behålla sitt eget ­efternamn och att hennes släkt var lika viktig som mannens. Det gav rentav status att framhäva kvinnans släkt. De etruskiska kvinnorna kom så nära jämställdhet som det över huvud taget var möjligt under antiken.

Forskarna tror att det var etruskernas aristokratiska styrelseform under 600- och 500-talen före Kristus som gav de etruskiska­ kvinnorna så mycket större frihet än de grekiska.

I det aristokratiska styrelsesättet baserades auktoriteten på familjen och arvföljden, och inom det området var kvinnan själva navet. 

Därför kunde en man komma högt i rang genom att gifta sig med en adelskvinna. Med hänvisning till kvinnornas höga status hävdade en forskare på 1860-talet att etruskerna tillämpade matriarkat, det vill säga ett samhälle styrt av kvinnor. 

Men så långt sträckte sig inte kvinnornas makt och den teorin har senare motbevisats.

Etruskerna underkuvades av romarna men mycket av deras konst finns bevarad.

© Scala

Etruskisk kultur blev modern igen

Även om etruskerna förlorade sin självständighet och blev uppslukade av Rom fortsatte kloka etruskiska kvinnor att verka i kulisserna.

Ett exempel är Urgulania som var av etruskisk härkomst och nära vän till kejsar Augustus hustru Livia. 

Genom vänskapen fick hon stort inflytande och hennes barnbarn, Plautia Urgulania, blev ingift i kejsarfamiljen som kejsar Claudius första hustru. Därmed blev det plötsligt fint att ha etruskiska rötter.

Både hos de romerska historikerna och hos kejsaren själv väcktes ett intresse för etruskisk kultur och historia.

Claudius skrev inte mindre än ett tjugo­tal böcker i ämnet men dessvärre finns ingen av dem bevarad. 

Med tiden föll den etruskiska kulturen i glömska och uppmärksammades inte igen förrän på 1700-talet då de första etruskiska gravarna hittades och grävdes ut. 

Forskarna kunde då börja pussla ihop de etruskiska kvinnornas historia.

Kanske är du intresserad av...