Med 37 krigselefanter gick Hannibal i krig mot Rom och under färden korsade han Alperna.

© Alamy/Imageselect

24 hårda fakta om Hannibal och fenicierna

Den enda stormakt som kunde hota romarriket var Karthago – en fenicisk handelsstad på Afrikas nordkust. Invånarna kontrollerade handeln över Medelhavet och gjorde sig en förmögenhet på att framställa färgen purpur. Den feniciske härföraren Hannibal riktade ett dödligt angrepp mot romarna och hotade med att förändra historien.

13 januari 2017 av Bjørn Bojesen

1. Vem var Hannibal?

Hannibal Barkas (247–183 f.Kr.) var fenicier och son till en berömd general. Familjen Barkas ledde feniciernas kolonialisering av södra Spanien och övervakade gruvdriften i landet.

Enligt den romerska historikern Livius var Hannibal ovanligt energisk och behövde endast några få timmars sömn. Det var en klar fördel då han redan som ung fick ansvaret för

Nya Karthago, huvud­staden i kolonin. Hannibal ska redan som barn ha lovat sin far att aldrig bli Roms vän. Som vuxen sökte han därför en ursäkt att gå i krig mot romarna.

Det fick han också då romarna ingick en allians med staden Sagunto i östra Spanien. Staden låg nämligen i en del av Spanien som fenicierna ­enligt ett traktat hade rätt till. 

År 218 före Kristus förde Hannibal sin armé mot staden som föll efter åtta månaders belägring. Kort därefter marsch­erade han vidare och innan romarna visste ordet av var han på plats i Italien med en enorm armé redo för invasion.

Hannibal fick snart Roms murar att skälva och stadens invånare att frukta hans namn.

2. Kallas de fenicier eller puner?

Begreppsförvirringen beror på att grekerna kallade dem phoinikes (fenicier), men romarna kunde inte uttala det grekiska "oi" och kallade dem puni. Själva kallade sig fenicierna det också något svåruttalade kn'ny.

Det grekiska namnet fick fenicierna efter sin främsta handelsvara – den purpurröda färgen porphyra, som utvanns ur havslevande snäckor.

Fenicierna bodde ursprungligen i stora samhällen i Mellanöstern vid Medelhavets kust (i nuvarande Libanon) och hade nästintill monopol på handeln mellan Europa, Afrika och Mellanöstern. 


Successivt etablerade de handelsplatser längs Medel­havets kuster – bland andra Karthago (i dagens Tunisien) som kom att bli feniciernas både största och viktigaste stad.  

3. Hur tillverkade man purpur?

Fenicierna visste att snäckan Murex bar på den purpurröda färgen. Utvinningsprocessen var dock så tidskrävande och kostsam att endast ett gram purpur var värt lika mycket som 20 gram guld.

  1. Snäckorna togs på grunt vatten.
  2. Fenicierna drog ut sniglarna ur skalet. Då försvarade de sig likt en bläckfisk genom att spruta färg. Alternativt tog fenicierna ut själva färgkörteln. En stor snäcka kunde ge upp till fyra droppar färg. Små snäckor krossades hela.
  3. Färgen kokades i ett stort kar tillsammans med saltvatten. Processen kunde ta flera dagar.
  4. Fenicierna doppade till sist vitt ylle i färgen. Först blev tyget blågrönt men fick den karaktäristiska purpurfärgen då den torkade i solen. Nyansen varierade med snäckarten – den mörka rödvioletta färgen var särskilt eftertraktad.

4. Vilka var de puniska krigen?

  • 1:a puniska kriget (264-241 f.Kr.) Sicilien blir romerskt
Grekiska kolonisatörer ber romarna om hjälp med att fördriva sina feniciska fiender från Sicilien. 


Striderna pågår både på ön och till havs där romarna för första gången använder sig av krigsfartyg. 

År 241 före Kristus vinner Rom kriget och Karthago tvingas ge upp Sicilien och betala en stor summa pengar. Det leder till häftiga uppror bland feniciernas legosoldater som blir utan lön.

Stämningen i Karthago blir inte bättre av att romarna också tar Korsika och det kopparrika Sardinien.

  • 2:a puniska kriget (218-201 f.Kr.) Hannibal korsar Alperna

För att betala sin skuld till Rom satsar Karthago på silvergruvorna i Spanien. Men några från den spanska ursprungsbefolkningen är inte så förtjusta i den nya kolonialmakten och söker stöd hos romarna. 


För att sätta romarna på plats korsar feniciernas härförare Hannibal Alperna med en stor armé som bl.a. innehöll krigselefanter. 

Efter ett 17 år långt krig förlorar Hannibal slaget om Italien och fenicierna får ett grymt straff: 

Utöver pengar ska de också avstå vapen, krigsskepp och alla besittningar i Afrika, till och med själva Karthago. Staden får nu inte heller inleda krig utan att fråga Rom om lov.

  • 3:e puniska kriget (149-146 f.Kr.) Karthago förstörs
Karthago angrips flera gånger av grannstaten Numidien och år 149 före Kristus gör de till slut motstånd. Då bryter de mot fredsavtalet, något romarna inte är sena att utnyttja.

De kräver att fenicierna som straff ska flytta huvudstaden en bit in i landet. Fenicierna vägrar och snart står Roms armé utanför stadsmurarna.

Efter tre års belägring stormar romarna Karthago och 50000 män­niskor kapitulerar. Romarna bränner systematiskt ner staden och strör salt över marken för att försäkra sig om att inget mer ska frodas i feniciernas rike.
Först efter tre års belägring av Karthago kunde romarna ta makten över fenicierna.
© Bridgeman & Granger/Polfoto & AKG images

5. Var låg Karthago?

Även om fenicierna ursprungligen kom från stadsstater i närheten av Libanon låg deras viktigaste stad Karthago i Nordafrika, nära dagens Tunis. 


Staden grund­lades under 800-talet före Kristus – enligt källor av prinsessan Dido från staden Tyros i dagens Libanon. Hon befann sig på flykt från sin bror Pygmalion som hade dödat hennes man i en bitter kamp om tronen.

I början var Karthago en avlägsen ­koloni. Men efter det att den babyloniska kungen Nebukadnessar lade det gamla Fenicien under sig på 500-talet före Kristus blev Karthago feniciernas huvudstad. 


Snart blev staden också handelns främsta centrum i västra Medelhavet – en position som Kar­thago innehade ända tills romarna förstörde ­staden år 146 före Kristus.

Karthago hade ett centralt läge i förhållande till Medelhavets handelsrutter och kunde
därför bli en av antikens största städer med en befolkning på omkring 250000 personer.
© The Creative Assembly

6. Hur långt reste de?

De feniciska handelsmännen bedrev handel i hela medelhavsområdet och nådde så långt som till Azorerna, Brittiska öarna och Västafrika. 


Enligt den grekiska historikern Herodotos seglade en grupp fenicier cirka år 500 före Kristus till och med runt Afrika.

Omkring år 470 före Kristus reste sjöfararen Hanno också ner längs med Afrikas kust. Innan han vände om såg han en aktiv vulkan som möjligtvis kan ha varit Mount Cameroon i dagens Kamerun. 


Enligt en grekisk översättning av reseskildringen tog fenicierna med sig tre gorillor hem. Dess­värre tvingades de döda dem då de "bet och rev".

7. Vad betyder: Carthago delenda est?

Romarna var medvetna om att fenicierna hindrade deras expansion. Roms politiker väntade på en anledning att krossa ärkefienden. 


När Cato den äldre (234–149 f.Kr.) hade ordet i senaten avslutade han sina tal med orden:

"Ceterum censeo Carthaginem esse delendam" eller "Carthago delenda est".

Det betyder:

"(För övrigt anser jag att) Karthago bör förstöras”.

8. Hur angrep Hannibal?

Hannibal krossade allt motstånd i slaget vid Cannae i sydöstra Italien år 216 före Kristus – trots att han tvingades klara sig utan krigselefanterna som omkommit i Alperna.


Klicka på teckningen och se hur det gick till

9. Hur stora var förlusterna i slaget vid Cannae?

  • 50000 fenicier besegrade 86400 romare.
  • 48000 romare miste livet, men endast 6000 fenicier dog.
  • 20000 romare togs till fånga.

10. Vad gjorde fenicierna till vardags?

Enligt den grekiska historikern Polybius var fenicierna "mer intresserade av maritima angelägenheter än något annat folk". 

Många hade alltså uppgifter i flottan som till skillnad från armén alltid skulle vara bemannad då den var en förutsättning för feniciernas viktiga handel. 

Särskilt de fattiga anlitades för att tjänstgöra i flottan. Det innebar att de rikaste fenicierna hade turen att inte behöva bekymra sig om någon upprorisk och svältande underklass. 

Som i andra samhällen hjälpte döttrarna till med hushållsarbetet medan sönerna arbetade med fadern i verkstaden eller i jordbruket.

Få fenicier kunde unna sig att ta det lugnt. De flesta slet ute på havet.

© Bridgeman

11. Uppfann de alfabetet?

Ja, cirka år 1400 före Kristus förvirrade feniciska gruvarbetare på Sinaihalvön sina egyptiska chefer med mystiska meddelanden. 


Hemma i Fenicien utveck­lades systemet till världens första alfabet. Det bestod av 22 tecken, två fungerade som både konsonanter och vokaler, resten var konsonanter. 

Alfabetet revolutionerade skrivandet där invecklade hieroglyfer tidigare dominerat. Fenicierna skrev flitigt med sina nya bokstäver som grekerna sedan kopi­e­rade och romarna inspirerades av. 

De två första bokstäverna "alef" och "beth" har gett namn till vårt latinska alfabet som än idag innehåller feniciska tecken.

12. 3000 år

Ungefär så länge existerade den feniciska civilisationen. Omkring år 3200 före Kristus bosatte sig folket i dagens Libanon och blev successivt den främsta handelsmakten i medelhavsområdet.

13. Hur var Hannibals soldater utrustade?

Klicka på teckningen och få svaret

14. Vem var "jordbrukets fader"?

Den feniciska jordbruksexperten Mago skrev omkring år 500 före Kristus ett verk med 28 band där han gav råd om allt från kornsorter till framställning av vin. 


Mago samlade den kunskap som gått i arv i generationer av lantbrukare. Han kunde till exempel berätta att "den som köpt åkerjord ska sälja sitt hus i staden så att han inte får någon önskan om att beundra stadens folk".

Då romarna förstörde Karthago år 146 före Kristus klarade de inte att bränna Magos böcker. De tog med dem till Rom och lät översätta dem till latin.


Romarna hade så stor respekt för Magos arbete att de kallade honom "jordbrukets fader".

15. Hur gick sjö­­slag till under antiken?

Flottan var feniciernas stolthet. Den var en förutsättning för handeln över havet och var alltid redo att angripa grannländernas krigsskepp. Tack vare murbräckor kunde feniciernas fartyg besegra de flesta fienderna.

  1. Som förberedelse inför slaget lade sig feniciernas skepp sida vid sida. De höll denna linje när de senare seglade fram.
  2. Männen rodde för fullt och satte kurs mot fiendens skepp för att meja ner dem med bronsmurbräckan som satt fast i staget, precis vid vattenytan.
  3. Gick något fel vände fenicierna om och attackerade på nytt. Grekiska och romerska skepp kunde inte alls vända lika snabbt som de väl­konstruerade feniciska fartygen.

16. Vilken väg tog Hannibal?

Färdvägen över Alperna har gett historiker huvudbry ända sedan antiken. Den romerska historikern Livius som levde ca 200 år efter fälttåget menade att de gått över Col de Clapier, ett bergspass på 2400 meters höjd.

Så sent som nu i år påstod en grupp forskare dock att Hannibal passerade bergen på hela 3000 meters höjd via passet Col de la Traversette vid den fransk-italienska gränsen. 

Bland de mer övertygande bevisen fanns en stor mängd torkad, 2200 år gammal, hästavföring vid ett vattenhål.

Då Hannibal kommit över bergen utkämpade han flera strider och till­bringade 15 år i Italien innan han kallades hem för att försvara Karthago.

17. Varför dödade fenicierna sina barn?

I extrema nödsituationer så som pestutbrott eller krig offrade överklassen ibland sina förstfödda söner till guden Baal. 


Det var nämligen endast prinsar och adliga barn som dög när den förargade guden skulle blidkas. 

År 310 före Kristus var Karthago belägrat av grekisk-sicilianska soldater. Invånarna blev under krigets gång säkra på att guden Baal hade övergivit dem eftersom de under längre tid inte offrat till honom. 

Enligt de grekiska historikerna Diodoros och Plutarchos lät fenicierna därför 500 barn från överklassen brännas på bål.

En del forskare menar att de grekiska och romerska historikerna överdrev för att svärta feniciernas rykte. 


Något som talar emot den teorin är det faktum att barnoffer var en ur­åldrig tradition i feniciernas gamla hemtrakt Palestina. I Gamla testamentet beskrivs till exempel hur Abraham är nära att offra sin son Isak till Gud. 

Fenicierna tog med sig traditionen till Karthago där arkeologer i modern tid hittat en begravningsplats med 20000 urnor från 600 års människooffer. 

De flesta urnorna innehåller kvarlevor från barn som är yngre än två år. I vissa av urnorna verkar det dock ligga killingar eller fåglar.

Offren ansågs generellt vara mycket ärorika. Gravarna ­dekorerades med fruktbarhetssymboler som granatäpplen och kornkärvar.
För att blidka guden Baal tvingades ­fenicierna offra sina barn.
© Bridgeman

18. Hur många elefanter gick i krig?

Fenicierna var berömda för sina krigselefanter som de använde både till angrepp och som ett psykologiskt vapen. 


Hannibal drog enligt källor på ett fälttåg med 37 elefanter som på vägen från Spanien till Italien fick folk att svimma medan ryttare förlorade kontrollen över sina hästar vid blotta åsynen av det stora djuret.

Enligt källor bar Hannibals elefanter rustning och deras uppgift var att trampa ihjäl krigsfångarna. 


I strid stormade de framåt och mejade ner människor med sina betar och snablar. 

Färden genom Alperna blev dock en för stor påfrestning för elefanterna som en efter en dog av utmattning och lunginflammation. Andra ­dödades i strid. Endast ­­Hanni­bals egen elefant Surus överlevde kriget.

19. Varför förlorade Hannibal?

Efter ett flertal segrar i Italien började Hannibals lycka vända. Romarna förstod nämligen att det aldrig skulle vinna över Hannibals armé i öppet krig. 


Han var helt enkelt för smart och hans kavalleri alltför över­lägset. Efter att Hannibal dödat 15000 romare vid Trasimenussjön i juni 217 före Kristus valde den romerska senaten oväntat en diktator. 

Quintus Fabius Maximus fick sex månader på sig att rädda Rom. Han skuggade Hannibal och angrep endast de trupper som kommit ifrån huvudstyrkan. På så sätt gick tiden utan att Hannibal vann några segrar som kunde sporra hans trupper.

Många romare var dock otåliga och senaten avsatte snart Maximus och valde åter två konsuler. De samlade en gigantisk armé, angrep Hannibal vid Cannae och led ännu en gång ett svidande nederlag.

Efter motgångarna erkände romarna till slut att de gjorde bäst i att undvika Hannibal som därför flackade runt i Syditalien i tretton år utan att kunna göra något mer. Han gjorde också misstaget att tro att han kunde få ­Italiens olika folkslag över på sin sida.

Till slut attackerade romarna fenicierna i Nordafrika och Hannibal tvingades segla från Sicilien för att försvara sitt hemland. 


Det resultatlösa kringflackandet hade försvagat både honom och hans här eftersom många av legosoldaterna hade bytt sida. År 202 före Kristus var Hannibal därför tvungen att kapitulera.

Efter kriget pensionerade Hannibal sig och blev en upphöjd statsman i Karthago.
Vid Zama i dagens Tunisien tvingades Hannibal kapitulera.
© Getty Images

20. Vad hade de för tro?

Fenicierna trodde liksom grekerna och romarna på ett stort antal gudar. Överst i den feniciska guds­hierarkin var El som var alla människors och djurs fader. 


Dessutom hyllades en speciell gud lite extra i varje stadsstat. Exempelvis var stormguden Baal "stadskung" i Karthago medan Melqart, det feniciska svaret på Herkules, var kung i Tyros i dagens Libanon.

Fenicierna tillbad sina gudar i det fria, t.ex. i en helig lund. Deras religion var dessutom en fruktbarhetskult där prostituerade hade sex som en del av trosutövandet. 

21. Vem var general Scipio?

Scipio "Africanus" var både Hannibals största beundrare och värsta motståndare. Den nio år yngre romaren hade mist sin far och farbror i en strid mot fenicierna i Spanien. 


Då han år 211 före Kristus valdes till prokonsul för Spanien tog han direkt efter sin idol: Han genomförde en snabb invasion av de feniciska besittningarna och år 209 före Kristus erövrade han Hannibals hemstad, Nya Karthago. 

Därefter stred han mot Hannibals bror Hasdrubal och såg till att feniciernas armé inte kunde komma Hannibal till undsättning i Italien. 

Scipio fick till sist den geniala idén att gå in i Nordafrika och an­gripa själva Karthago för att på så sätt ­tvinga Hannibal att lämna Italien och möta sin fiende öga mot öga. 

22. Vilka är deras ättlingar?

Efter Karthagos fall år 146 före Kristus hade fenicierna inte längre någon egen kultur och deras ättlingar i Nordafrika och Libanon blandade sig med andra folkslag. ­


Feniciernas kultur överlevde inte, men det gjorde deras DNA. Mycket tyder nämligen på att de "mest feniciska" människorna idag bor på Malta som ligger mitt i Medel­havet och därför ofta fick besök av de feniciska handelsmännen.

Enligt en DNA-undersökning från 2004 bär var­annan man på Malta med all sannolikhet på feniciskt DNA. 


Jämförelsevis gäller detsamma endast var femte man i Nordafrika där den feniciska kulturen tidigare blomstrade.

23. 50000...

...fenicier bands och såldes som slavar då romarna efter tre utdragna krig till slut kunde inta feniciernas huvudstad ­Karthago år 146 före Kristus.

24. Hur handlade de i Afrika?

Enligt den grekiska historikern Herodotus bedrev fenicierna "stilla handel" på Afrikas västkust, vilket innebar att de inte hade något att göra med lokalbefolkningen. 


Fenicierna lade sina varor på stranden varefter de drog sig tillbaka till sina skepp och skickade ut en röksignal. 

Då kom lokalbefolkningen ner till stranden och lade ett antal guldstycken bredvid de varor de ville ha och lämnade sedan området.

Om fenicierna var nöjda med betalningen tog de guldet och seglade iväg. Om så inte var fallet låg de kvar vid kusten och väntade på att de ­lokala kom tillbaka med mer guld. 


Källor berättar att bägge parter var beroende av den stilla handeln och därför var bedrägerier förvånansvärt ovanliga.

Normalt förhandlade fenicierna om varorna. Men längs Afrikas västkust lade de bara varorna på stranden.
© Bridgeman

Kanske är du intresserad av...