Tyskarna vid Stalingrad fick enkel biljett till helvetet

Den tyska militärledningen uppskattade att närmare 200000 tyska soldater befann sig i Stalingrad när 6:e armén kapitulerade. Röda armén rapporterade att antalet krigsfångar var 95000.

Differensen kan ha uppstått på grund av att ryssarna bara registrerade hur många fångar som nådde fram till uppsamlingslägren fem mil öster om Stalingrad. Troligtvis har tusentals tyskar gått barfota – och dött. Forskarna vet också att sjukdomar skördade många offer bland de utsvultna soldaterna – upp emot 100000 man kan ha dött under den första marschen.

Sedan tyskarna registrerats i uppsamlingslägren tvingades de fortsätta marschen mot Sibirien, 500 mil därifrån. Där blev de en del av Sovjetunionens enorma kår av tvångsarbetare.

När Stalin dog 1953, inledde den tyske förbundskanslern Konrad Adenauer förhandlingar med sovjetregimen om att frige de tyska krigsfångarna.

År 1955 släppte Sovjetunionen fångarna fria, och efter tio år kunde 5000 överlevande återvända till sitt fosterland. Resten hade dött av svält, omänskligt hårt arbete eller frusit ihjäl.