Jakten på nazisternas stulna skatter

Under andra världskriget skickades en liten skara museipersonal ut till fronterna i Europa för att rädda ovärderliga konstverk och skydda historiska byggnader. När Nazityskland föll, fick de i uppdrag att leta upp de stulna skatter som nazisterna gömt undan i gruvor och bunkrar.

Natten till den 8 september 1944 bankade det hårt på dörren till katedralen i den belgiska staden Brygge. En sömndrucken kyrkovaktmästare mumlade ”lugn, lugn”, medan han knöt ihop nattrocken och gick för att öppna. Utanför porten stod två tyska ­officerare och en handfull soldater.

Tyskarna trängde in i katedralen. Några av dem plockade ned en skulptur av Maria och Jesusbarnet från en piedestal och släpade iväg den på en madrass. Andra soldater lyfte ned målningar från väggarna och bar ut dem till ett par väntande lastbilar, som var märkta med ­falska Röda korset-symboler.

Skulpturen var ett ovärderligt konst­verk. Den vackra marmorstatyn, som före­ställde Maria med barnet, var gjord av den italienske mästaren Michel­angelo omkring år 1504. Skulpturen ­hade köpts in av en italiensk köpman, som handlade med tyg i Brygge och Florens. Han skänkte skulpturen till katedralen, och där hade den stått sedan dess. Men nu hade madonnan försvunnit i natten, på väg mot ett ovisst öde i det krigshärjade Europa.

Några dagar senare befriades Brygge av brittiska trupper. Med bland soldaterna fanns konsthistorikern Ronald Balfour från universitetet i Cambridge. Han började genast fråga ut katedralens dekan om konststölden.

”Har ni någon uppfattning om när hon lämnade Belgien?”

”För ett par dagar sedan, skulle jag tro. Kanske så sent som i går.”

Ronald Balfour rättade till sina runda glasögon med tunna bågar och slog igen anteckningsblocket. Han hade varit så nära. Nu var det ett dygn eller två – plus en frontlinje – mellan honom och ­Michelangelos vackra madonna.